Jag ber Patric Swayze om ursäkt
Jag skrämms många gånger av hur fördomsfylld jag själv kan vara ibland.
Trots jag själv hatar vara det så har jag flera gånger insett, till min stora förvåning att jag inte är perfekt.
En, kanske banal sådan sak är Patric Swayze, killen som spelade huvudrollen i Dirty Dancing.
Jag såg filmen, första gången när jag var 15 år gammal och tyckte den var skit Då den handlade om dans och sång och man inte fick se några tuttar i den. Tyckte Patric Swayze var en fjolla i tighta kläder som såg bögig ut.
Men innerst inne var jag nog lite avundsjuk för att han hade alla brudarna medans jag var en 15 årig osäker pojke som fortfarande hade finnar. Åren gick, och jag såg filmen flera gånger och även andra filmer med Patric.
Jag såg Nord och Syd,Ghost och andra filmer och insåg att han faktiskt var bra. Men aldrig någonsin jag erkände för någon att jag grät när jag såg slutscenen i "Ghost" med Demi Moore......
Fler år gick, man hörde om Dirty Dancing hela tiden men aldrig något om Patrtic, det var som han försvann från jordens yta. Men så en dag så kom nyheten , att han drabbats av Cancer och skulle dö. Tidningarna bara öste på och man trodde han typ hade 2 veckor att leva, men han höll ut i nästan 4 år. Efter Patrics död så beslöt jag mig för att undersöka, med hjälp av internet lite mer om Patrics liv. Vad som kom fram var en helt otrolig historia, om en man som gifte sig tidigt med sin ungdomskärlek Lisa, spelade in många filmer, var en otrolig dansare, men framför allt bjöd på sig själv som artist.
Historierna är många, men en som verkligen fick mig att ändra mening om Patric var följande klipp från 2005 (se nedan) En filmkanal kontaktade Patric Swayze och frågade om han kunde ställa upp på en "surprise". De hade en kvinna som gäst på deras show som var ett gigantisk fan av Patric som hette "Donna". De frågade Patric om han kunde tänka sig komma och överaska henne. Patric Swayze var vid den här tiden ordentligt sjuk i cancer. Han fick strålbehandling, hade tappat över 20 kilo från hans redan smala kropp, han hade ont i benen och kroppen, svårt att tala och såg ut som ett vandrande skelett. Men tror ni Patric tackar nej?
Nope, han kommer,gående med sin onda kropp och överaskar henne. Han pratar med henne,skojar , och dansar med henne, mitt på stan där showen håller på. Hon får "the time of her life". En otroligt stark prestation av patric, så jävla starkt att jag utan att skämmas erkänner att jag just nu har tårar i ögonen. Idag blir det mer och mer sällsynt med starka människor, de flesta gömmer sig bakom dörrarna i sitt hem och vågar inte stå för vad de gör eller säger pga rädsla över vad alla andra tycker. Patric Swayze, förlåt mina ord om dig. Du är en förebild, och jag minns dig med glädje.
Muspruttar
Jag skall i min blogg idag ta upp ämnet muspruttar eller som det även kallas fitt-fisar eller sexprutt.
Jag kallar dem muspruttar, av den enkla orsaken att jag tycker det låter sött.
Alla har vi någon gång upplevt muspruttar.
Alla kvinnor har haft sådana och alla män har hört dem.
Kvinnorna tycker det är pinsamt, och männen, ja vad tyckert vi om muspruttar ?
Rent ärligt ? Vi skiter i det, vi har annat att tänka på liksom, vi är upptagna med att ha sex, försöka hållen kuken upp och se till att vi inte kommer efter 4 sekunder, den sk "Magnus Uggla" reglen.
En musprutt sker, när man vid samlag, för penisen in och ut ur kvinnans vagina och på så sätt "pumpar in luft" i kvinnans vagina. Då penisens svällkroppförs in , tryckt samtidigt luft ut och ett vakum bildas. När mannen ejakulerat, och drar ut sin penis ur kvinnans vagina, sker en tryckutjämning och där uppstår ett ljud.
Och för er som inte klarar av "läkarspråk" :
Mannen pressar in luft i musen när han juckar och det bildas undertryck,
och när killen kommit och drar ut kuken så uppstår ljudet.
Visst jag kan förstå att det kan kännas pinsamt med muspruttar, speciellt för kvinnan, men även för killen, jag menar om han inte hört det förr så kommer han ju tro att det är kvinnan som pruttar !
Men en musprutt är egentligen den perfekta "tjejprutten" om man tänker efter !
Visst den låter, men den luktar inte, och vad kan vara bättre än det ?
Tjejers pruttar skall ju inte lukta, jo Hallondoft är tillåtet.
Så kvinna, du som drabbas av muspruttar, skäms inte.
Det är fullkomligt naturligt ,och det drabbar alla kvinnor förr eller senare.
Men om du vid ditt nästa gynekelogbesök, lägger märket til att läkaren använder hörselskydd när han undersöker ditt underliv, ja då är dina pruttar för ljudliga :)
Ett finger i min rumpa !
Som många av er redan vet om så lider jag av gallsten,
vilket har fuckat upp mitt liv rätt kraftigt.
Det var den 27 December som jag vaknade
mitt i natten av kraftiga smärtor i bröstet och magen,
ringde sjukvården och de sa:
ta dig till akuten i malmö och det jävligt snabbt.
Jag ringde taxi och lyckades på något sätt ta mig in i taxibilen och ut ur den.
Kommer in på akuten dubbelviklt och i receptionen sitter det 2 sjuksköterskor.
Jag tar en kölapp, och lägger mig dubbelvikt hållandes om magen samtidigt som jag gnyr och gnäller då smärtan är värre än att föda barn ( har jag hört i alla fall).
Det blir min tur och jag sätter mig ned i stolen framför töserna i receptionen , fortfarande dubbelvikt av smärta, och konstant ont.
Den förste ber om min legitimation, och den andre öppnar munnen och frågar:
Vad har du för besvär då?
Jag tänker:
Besvär ? Din dumma kossa !!!
Jag ligger dubbelvikt i smärtor framför dig
och du använder ordet BESVÄR ???
Jag öppnar munnen och lyckas viska fram att jag har fett ont i min mage, att smärtorna är oehörda och jag mår skit.
De tittar på mig och börjar diskutera under vilken kategori jag skall falla in under.
Detta tar ca 5 minuter och de kommer fram till att jag är en "öppen buk".
Detta tog alltså 5 minuter ?!?!?!?!? För helvete jag har ont !!!
Jag visas i alla fall in på ett rum och det kommer
en sjuksköterska och testar blodtryck och tar nått blodprov.
Vilket det är vet jag inte, då jag befinner mig i en annan värld pga smärtorna.
Jag hoppas och ber till gud om en 2 liters morfinspruta, men troligtvis tittar gud på tv, då jag inte får någon. Rummet jag ligger på påminner om ett hotellrum av budgetklass,dvs inga blommor, men väl en säng och nått bord och handfat.
Dörren öppnas efter ett tag och in kommer det en läkare.
inte vicken läkare som helst utan en kvinnliga läkare runt 30, med blont hår , minst naturlig D-kupa och en kropp som skulle få en komapatient att vakna.
Ansiktet är lagom sminkat, ett tydligt tecken på att hon är självsäker och vet hon ser bra ut.Hon kommer fram, räcker fram handen och presenterar sig som dr Åsa. Och NEJ innan ni tror det, det är inte Dr Åsa från "Robinsson " utan en helt annan Åsa, men ack lika vacker.
Hon ber mig berätta om mina problem, och det gör jag då mina smärtor faktiskt minskat lite medans jag legat ned och vilat.
Hon säger en massa saker, men jag lyssnar bara med ett halvt öra då jag inte kan sluta titta på hennes kropp och främst de där skumpande lökarna hon har under blusen som jag klart poch tydligt kan se.
det är en väldigt absurd situation. Jag kommer in för buksmärtor, men det enda jag kan koncentrera mig på är henns lökar. Jag tänker och fantiserar om hon har små söta bröstvårtor precis som "gelehallon" eller stora vårtgårdar och brunare nipplar. Jag tänker och analyserar situationen, då hon ber mig klä av mig på ovankroppen och börjar lyssna på och undersöka min mage. Hela tiden så berättar hon vad hon gör och varför, nästan lite som en undervisning.
Hon trycker på olika delar av magen och frågar om det gör ont, jag svarar nej, och mina tankar går åter på det sexuella hållet, ex om hon har string eller hippsters eller om hon.......AJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!
Mina tankar avbryts av en smärta som jag skulle jämföra med att bli överkörd av en scanialastbil på 16 ton. Nu har jag inte blivit det någon gång iofs, men fan i helvete vad det gjorde ont.Jag skriker högt och tar mig för magen.
Hon slutar trycka och säger: Förlåt, men jag måste undersöka dig.
jag bara tittar in i hennes vackra bruna ögon och tänker: Du kan få borra i mig med en tryckluftsborr ,om du är iklädd en bikini.
Hon tar upp sitt lilla block för att anteckna och fumlar till med pennan, och hon tappar den , en ljudlig "klink" när den träffar golvet och rullar bort till andra ändan av rummet. Det känns som gud har hört mina innesta tankar då, hon vänder sig om och böjer sig för att plocka upp pennan. Min blick är som laserstrålar på hennes vältränad rumpa och då jag ser att hon HAR vita string så börjar det "rycka i baguetten" och blodet böjar fylla min penis.
Samtidigt så är tanken där: För helvete Niklas, du är på sjukhuset !
Plötsligt öppnas dörren och en läkare som heter Rune kommer in . Han är visst överläkare eller specialist, fan vet jag, det enda jag har i tankarna är Dr Åsa´s stringtrosor. Han kopplar upp en ultraljudsmaskin och börjar undersöka min mage. Inte ens en mans närvaro får mig att sluta tänka på hur Dr Åsa skulle se ut naken i min säng, på alla 4.
Ni som har läst så här långt, kanske tycker att jag är en jävla snuskhummer, men hade ni sett Dr Åsa, så hade även ni töser vela bita henne på örat :)
Nåväl tillbaka till historien . Dr Rune undersöker, tittar lite på bilderna på skärmen och pratar med Dr Åsa. Varje gång hon andas så rör sig hnnes blus och jag ser brösten röra sig. Plötsligt i mitt lilla rus av lycka hör jag ordet rektal, och Dr Rune går ut. Jag tänke rektal? Skall de ha ett bajsprov av mig ? Men innan jag hinner säga något så säger Dr Åsa. att jag skall vända mig på vänster sida , ta av mig byxorna och kalsongerna.
Öh , varför ?
-Jag måste göra en rektal undersökning för att utesluta cancer.
oker tänkte jag, om nu dr åsa vill titta på min rumpa så får hon väl göra det
den är ju faktiskt riktigt fin.
Det tar 2 sekunder , jag hör ljudet av en handske och vips så
har jag ett finger i rumpan. Japp du läste rätt: Ett finger i min rumpa !!
Jag komemr ihåg plötsligt en sak från när jag mönstrade , då även där läkaren ville stoppa upp ett finger i min rumpa.
Då var mitt svar till honom: Vill du ha min fot i röven.
men just nu så kändes det fel, allt var fel, för jag hade en främmande persons finger i rumpan.Även om det var en kvinnas så kändes det fel, då hon grävde runt. Plötsligt så hör jag henne säga: Jag kommer nu undersöka din prostata och kontrollera så den är normal.
Sekunden efter så känner jag en behaglig känsla i min snopp, och jag inser nu att hon undersöker min prostata med fingret.
Jag har aldrig förr varit med om en sådan känsla och jag jag börjar känna de där berömda ryckningarna i min "baguett" komma och inser att jag är på väg att komma. Jag får panik, vad fan i helvete skall jag göra ?
Dr Åsas finger rör vid min prostata då hon känner efter knutor och annat, vad fan vet jag, jag vet bara en sak, jag är på väg att komma !!
Jag kämpar, bilder av döda nunnor i min skalle, feta kvinnor med acne, bloggerskan Kissie, men allt är färgäves och det säger "popp" i mina kalsonger och jag ligger där med sperma i kalsongerna, röven bar och ett finger i min rumpa. Kan det bli värre tänker jag?
Och ja, det kan det......
Dr Åsa tar ut fingret ur min rumpa, tar av handsken och slänger den i en papperskorg som står på golvet.
Hon vänder sig mot mig och säger med vänlig röst:
"Jag fann inga tecken på cancer, och du behöver inte oroa dig, det händer ibland, fullt naturligt vid en prostatundersökning då stimulans av prostatan kan orsaka utlösning. Du kan ta på dig nu så kommer jag tillbaka om en stund".
Hon tar fram 2 pappers servetter av modell större , ger mig dem och går ut ur rummet.
Förnedringen är total .
Inte nog med att man blivit rövpullad av en snygging, man har även lyckats med vad "stiffler" lyckades med i American Pie.
Tio minuter senare kommer Dr Åsa tillbaka med remiss och ett recept på smärtstillande, skakar hand med mig och önskar mig en fortsatt trevlig dag och går vidare i korridoren till troligtvis sin nästa patient.
Jag lämnar akuten, med ömmande rumpa, kletigt skrev och tar en taxi hem
Som många av er redan vet om så lider jag av gallsten,
vilket har fuckat upp mitt liv rätt kraftigt.
Det var den 27 December som jag vaknade
mitt i natten av kraftiga smärtor i bröstet och magen,
ringde sjukvården och de sa:
ta dig till akuten i malmö och det jävligt snabbt !
Jag ringde taxi och lyckades på något sätt ta mig in i taxibilen och ut ur den.
Kommer in på akuten dubbelviklt och i receptionen sitter det 2 sjuksköterskor.
Jag tar en kölapp, och lägger mig dubbelvikt hållandes om magen
samtidigt som jag gnyr och gnäller då smärtan är värre
än att föda barn ( har jag hört i alla fall).
Det blir min tur och jag sätter mig ned i stolen framför töserna i receptionen ,
fortfarande dubbelvikt av smärta, och konstant ont.
Den förste ber om min legitimation, och den andre öppnar munnen och frågar:
Vad har du för besvär då?
Jag tänker:
Besvär ? Din dumma kossa !!!
Jag ligger dubbelvikt i smärtor framför dig
och du använder ordet BESVÄR ???
Jag öppnar munnen och lyckas viska fram att jag har fett ont i min mage,
att smärtorna är oehörda och jag mår skit.
De tittar på mig och börjar diskutera under vilken kategori jag skall falla in under.
Detta tar ca 5 minuter och de kommer fram till att jag är en "öppen buk".
Detta tog alltså 5 minuter ?!?!?!?!? För helvete jag har ont !!!
Jag visas i alla fall in på ett rum och det kommer
en sjuksköterska och testar blodtryck och tar nått blodprov.
Vilket det är vet jag inte, då jag befinner mig i en annan värld pga smärtorna.
Jag hoppas och ber till gud om en 2 liters morfinspruta,
men troligtvis tittar gud på tv, då jag inte får någon.
Rummet jag ligger på påminner om ett hotellrum av budgetklass,
dvs inga blommor, men väl en säng och nått bord och handfat.
Dörren öppnas efter ett tag och in kommer det en läkare.
inte vicken läkare som helst utan en kvinnliga läkare runt 30,
med blont hår , minst naturlig D-kupa och en kropp som skulle få en komapatient att vakna.
Ansiktet är lagom sminkat, ett tydligt tecken
på att hon är självsäker och vet hon ser bra ut.
Hon kommer fram, räcker fram handen och presenterar sig som dr Åsa.
Och NEJ innan ni tror det, det är inte Dr Åsa från "Robinsson "
utan en helt annan Åsa, men ack lika vacker.
Hon ber mig berätta om mina problem,
och det gör jag då mina smärtor faktiskt minskat lite
medans jag legat ned och vilat.
Hon säger en massa saker, men jag lyssnar bara med ett halvt öra
då jag inte kan sluta titta på hennes kropp och främst
de där skumpande lökarna hon har under blusen som jag klart och tydligt kan se.
Det är en väldigt absurd situation. Jag kommer in för buksmärtor,
men det enda jag kan koncentrera mig på är hennes lökar.
Jag tänker och fantiserar om hon har små söta bröstvårtor precis som "gelehallon"
eller stora vårtgårdar och brunare nipplar.
Jag tänker och analyserar situationen,
då hon ber mig klä av mig på ovankroppen
och börjar lyssna på och undersöka min mage.
Hela tiden så berättar hon vad hon gör och varför, nästan lite som en undervisning.
Hon trycker på olika delar av magen och frågar om det gör ont,
jag svarar nej, och mina tankar går åter på det sexuella hållet,
ex om hon har string eller hippsters eller om hon.......AJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!
Mina tankar avbryts av en smärta som jag skulle jämföra med
att bli överkörd av en scanialastbil på 16 ton.
Nu har jag inte blivit det någon gång iofs,
men fan i helvete vad det gjorde ont.Jag skriker högt och tar mig för magen.
Hon slutar trycka och säger: Förlåt, men jag måste undersöka dig.
jag bara tittar in i hennes vackra bruna ögon och tänker:
Du kan få borra i mig med en tryckluftsborr , bara du är iklädd en bikini !!!
Hon tar upp sitt lilla block för att anteckna och fumlar till med pennan,
och hon tappar den , en ljudlig "klink" när den träffar golvet och rullar bort till andra ändan av rummet.
Det känns som gud har hört mina innesta tankar då,
hon vänder sig om och böjer sig för att plocka upp pennan.
Min blick är som laserstrålar på hennes vältränad rumpa
och då jag ser att hon HAR vita string så börjar det "rycka i baguetten"
och blodet börjar fylla min penis.
Samtidigt så är tanken där: För helvete Niklas, du är på sjukhuset !
Plötsligt öppnas dörren och en läkare som heter Rune kommer in .
Han är visst överläkare eller specialist,
fan vet jag, det enda jag har i tankarna är Dr Åsa´s stringtrosor.
Han kopplar upp en ultraljudsmaskin och börjar undersöka min mage.
Inte ens en mans närvaro får mig att sluta tänka på
hur Dr Åsa skulle se ut naken i min säng, på alla 4.
Ni som har läst så här långt, kanske tycker att jag är en jävla snuskhummer,
men hade ni sett Dr Åsa, så hade även ni töser vela bita henne på örat :)
Nåväl tillbaka till historien . Dr Rune undersöker, tittar lite på bilderna på skärmen och pratar med Dr Åsa.
Varje gång hon andas så rör sig hennes blus och jag ser brösten röra sig.
Plötsligt i mitt lilla rus av lycka hör jag ordet rektal, och Dr Rune går ut.
Jag tänke rektal? Skall de ha ett bajsprov av mig ?
Men innan jag hinner säga något så säger Dr Åsa.
att jag skall vända mig på vänster sida , ta av mig byxorna och kalsongerna.
Öh , varför ?
-Jag måste göra en rektal undersökning för att utesluta cancer."
OKEJ tänkte jag, om nu dr Åsa vill titta på min rumpa
så får hon väl göra det den är ju faktiskt riktigt fin.
Det tar 2 sekunder , jag hör ljudet av en handske och vips så
har jag ett finger i rumpan. Japp du läste rätt: Ett finger i min rumpa !!
Jag kommer ihåg plötsligt en sak från när jag mönstrade ,
då även där läkaren ville stoppa upp ett finger i min rumpa.
Då var mitt svar till honom: Vill du ha min fot i röven ?
Men just nu så kändes det fel, allt var fel,
för jag hade en främmande persons finger i rumpan.
Även om det var en kvinnas så kändes det fel, då hon grävde runt.
Plötsligt så hör jag henne säga:
Jag kommer nu undersöka din prostata och kontrollera så den är normal.
Sekunden efter så känner jag en behaglig känsla i min snopp,
och jag inser nu att hon undersöker min prostata med fingret.
Jag har aldrig förr varit med om en sådan känsla och
jag börjar känna de där berömda ryckningarna i min "baguett" komma
och inser att jag är på väg att få utlösning.
Jag får panik, vad fan i helvete skall jag göra ?!?!
Dr Åsas finger rör vid min prostata då hon känner efter knutor och annat,
vad fan vet jag, jag vet bara en sak, jag är på väg att komma !!
Jag kämpar, bilder av döda nunnor i min skalle,
feta kvinnor med acne, bloggerskan Kissie,
men allt är färgäves och det säger "popp" i mina kalsonger
och jag ligger där med sperma i kalsongerna,
röven bar och ett finger i min rumpa.
Kan det bli värre tänker jag?
Och ja, det kan det......
Dr Åsa tar ut fingret ur min rumpa, tar av handsken
och slänger den i en papperskorg som står på golvet.
Hon vänder sig mot mig och säger med vänlig röst:
"Jag fann inga tecken på cancer, och du behöver inte oroa dig,
det händer ibland, fullt naturligt vid en prostata undersökning
då stimulans av prostatan kan orsaka utlösning.
Du kan ta på dig nu så kommer jag tillbaka om en stund".
Hon tar fram 2 pappers servetter av modell större ,
ger mig dem och går ut ur rummet.
Förnedringen är total .
Inte nog med att man blivit rövpullad av en snygging,
man har även lyckats med vad "stiffler" lyckades med i American Pie.
Tio minuter senare kommer Dr Åsa tillbaka med remiss
och ett recept på smärtstillande, skakar hand med mig
och önskar mig en fortsatt trevlig dag
och går vidare i korridoren till troligtvis sin nästa patient.
Jag lämnar akuten, med ömmande rumpa,
kletigt skrev och tar en taxi hem . . . . .
En politiskt korrekt NEGER
Naturligtvis är rasism inget bra, men samtidigt så innebär också rasism problem att kommunicera. Inte för att jag inte förstår vad en invandrare säger så de flesta av dem faktiskt kan svenska väldigt bra, nej det handlar om vad kan man skall kalla en invandrare om man skall vara ”politiskt korrekt”. PK innebär att man skall kalla saker vid deras rätta namn, eller mer utförligt: ett ord som är ”godkänt” av alla parter. Jag skall namnge ett exempel:
Efter kriget i jugoslavien bildades nya stater. Efter dessa blivit ”godkända” av alla världens länder så beslutades det att de som tillhörde republiken Serbien nu skulle kallas ”serber” och inte ”jugoslaver”. Kom de från Bosnien, skulle de kallas bosnier, och språket de talar skulle heta Bosniska.
Så de politiskt korrekta orden är ”bosnier” ”serb” och ”bosniska”.
Naturligtvis skall man vara politiskt korrekt för att inte göra folk arga
men om vi tar jugoslavien som ett exempel så komplicerar detta situationen.
För hur vet man vem som är vem?
Ex du möter en kille på stan, ni snackar och du kallar han för bosnier,
men det visar sig han är serb, och han blir skitförbannad
, då han är stolt över var han kommer ifrån.
Vad skall man då kalla honom för att slippa göra detta misstaget? Balkan?
Nej för det är inte bara jugoslavien som tillhör Balkanområdet
och du riskerar även då att göra personen arg.
Det enklaste du kan göra, är att kalla killen för ”jugge” .
Det är inte PK , men han accepterar det för han vet vad du menar.
Exempel nummer 2:
Du möter en kvinna, som talar arabiska och hon är från Iran,
men du råkar kalla henne jordanier, och hon blir lite ”stött” .
Den icke politiskt korrekta lösningen blir att kalla henne för ”arabiska” (Arab)
då hon talar arabiska eller ”från mellanöstern”.
Hon blir inte arg, då hon förstår vad du menar.
Vad jag försöker säga är att man ibland råkar vara ”icke politiskt korrekt”
och inte behöver vara elak för det, utan det är svårt att veta
vad man skall säga för att inte stöta någon.
Invandrare har mer förståelse för det än vad man tror.
Om du tar en neger för exempel.
Nu känner jag hur du rycker till, för jag använde ordet NEGER.
Det skall du inte göra, för jag använder ordet som benämning på rasen,
inte som ett uttryck för att trycka ned han eller hans ras .
Det är stor skillnad på det, häng inte upp dig på ORD.
OM man träffar en Neger, så tror folk till 99% att han kommer från Afrika,
vilket man iofs kan förstå för det bor en massa negrer där.
Men Negrer fördes som slavar till USA och Europa under flera hundra år
och finns över hela världen
.Ex en neger född i USA är Amerikan, men oavsett var han kommer till i hela världen
så tror folk i första hand han kommer från Afrika.
Rent logiskt egentligen, men man kan förstå att en Neger
borde bli irriterad över att alla tror han kommer från Afrika,
men nej det blir han inte, för han vet att folk tror det,
och att det finns en logik då han är neger.
I USA så är det lite mer komplicerat när det gäller det politisk korrekta termer.
De har haft en stor invandring av ex folk från latinamerika,
men för att inte göra någon sur så har de döpt folkgruppen till ”Hispanic”.
En neger kallas inte Afrikan, eller neger
eller svart längre, nej den korrekta termen är ”afroamerican”.
Allt för att inte förarga någon eller riskeras stämmas i en domstol för rasism
vilket många gör hela tiden i USA.
Själv hade jag som neger blivit förvirrad utav helvete om jag kallades:
Negro, Black, African, Colored, Afroamerican vilket en neger kallas i USA.
Jag frågade en neger en gång vad han ville bli kallad.
Han svarade ”John” , men att black/svart funkade också.
Jag frågade han om han inte kände sig rasistiskt påhoppad
när man kallade honom ”svart”. Han bara tittade på mig och sa
”nej, varför det, jag är ju för fan svart”.
En helt logisk förklaring.
Vad jag försöker säga, är att man inte alltid behöver
vara så helvete ”politiskt korrekt”.
Du kan med gott samvete kalla en neger för svart,
en filipinare för asiat, en person från Sri Lanka för Indier,
eller en serb för jugge, för om man inte menar
något elakt med det, så tar ingen illa upp.
En platsansökan från Helvetet !!!
Något av det mest frustrerande med att vara arbetslös,
(VILKET JAG VAR DÅ, MEN INTE NU)
är den behandling man får utstå som arbetssökande.
Från att vara en människa så blir man en tiggande varelse
som ber att få jobba hos en arbetsgivare.
Man skickar ansökan efter ansökan och mindre än 1% svarar.
Inte ens ett "Nej tack" får man av arbetsgivarna.
En dag fick jag nog och ställde mig frågan: Läser de ens ansökningarna ?
Så efter lite surfande på nätet och några egna tankar så sattes
en ansökan ihop från en total galning och frågeställningen var:
Får en galning och konstig människa svar på en ansökan,
och till vilken skillnad från en "normal" sökande ?
Så här såg ansökan ut som jag skickade till 10 företag i Sverige: * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Hej jag heter Niklas och är född 1965 i Orsa Kommun i Dalarna.
Som liten var jag tyvärr mycket mobbad och blev slagen varje dag i skolan.
Detta har gjort att jag alltid strävar efter att alla ska behandlas lika oavsett hudfärg och handikapp.
Som liten så reste vi ganska mycket, oftast för att hälsa på min farfar som efter andra världskriget flyttade till Sydamerika.
I nuläget är jag inte gift, då jag nyss skilt mig från min tidigare fru
som jag träffade på en resa genom Thailand.
Just nu så bor jag därför ensam med min hund Dodo.
Jag tror att Jag uppfattas som en färgstark och påläst man av Min omgivning
och Jag tror att folk har lätt att öppna sig för mig.
Jag är en god lyssnare som är bra på att hjälpa andra människor
och dom flesta uppskattar Min Närvaro.
På min fritid så tycker jag om att besöka nöjesparken High Chaparral där Jag har årskort.
Brukar bli runt 15-20 resor dit varje år. Jag tycker mycket om att återuppväcka barnet i mig
och uppleva den barndom som jag aldrig riktigt fick.
Jag har även en vit Trabant 601 som jag håller på att renovera.
Jag är även basist i ett coverband som gör covers av Electric Banana Band-låtar.
"Banana Contact" heter vi och i somras så gjorde vi en turné genom Dalarna som var Mycket Uppskattad.
Mina positiva egenskaper är som sagt att jag alltid är påläst
och ganska bra på att komma i tid.
Dessutom gillar folk att jobba med mig och jag gillar också att jobba i grupp,
förutsatt att Jag får bestämma. Mina negativa egenskaper är att Jag kanske ibland jobbar för mycket
och har svårt att släppa uppgiften som Jag har blivit tilldelad.
Tyvärr så äter jag även medicinen "Xanor" av orsaker som Jag helst inte vill gå in på,
men det har med Min Barndom att göra. Detta påverkar inte Min arbetsinsats på något sätt,
varför Jag egentligen inte ser det som någon svaghet.
Tidigare jobb 1985-1988 - Utbildade mig till fordonsmekaniker,
samtidigt som jag pluggade historia på distans för att få en spetskompetens. Skrev då en lång och heltäckande uppsats om Hitlers Stora Kamp, som senare blev publicerad i flera tidningar.
1986 - Jobbade på min fars tidskrift "Sverige Åt Svensken".
1988 - Flyttade till Stockholm där jag började jobba som reparatör på Taxi Stockholm.
1990 - Blev arbetslös och flyttade hem till Orsa där jag fick jobb som kofösare hos en bonde.
1992 - Lämnade jobbet som kofösare och fick istället jobb på Statoil i Orsa där jag stod i kassan.
1993-1999 - Gick in i väggen på grund av hög arbetsbelastning och led av depression.
2000-2008 - Jobbade i lobbyn på Orsa Stadshotell, där jag tyvärr blev uppsagd, dels på grund av finanskrisen men också på grund av meningsskiljaktigheter och falska anklagelser från den kvinnliga personalens håll.
2008-210 - Besökte Anstalten Tidaholm som en del i ett personligt projekt.
Övriga meriter: Talar och skriver tyska, svenska och gothiska flytande.
Talar även väldigt begränsad thailändska. Innehar Körkort A+B-behörighet.
Även mycket väl bevandrad inom krigshistoria, främst Andra Världskriget.
Är ofta blodgivare, på frivillig basis. Tycker om runda cirklar.
Jag hoppas att ni ska finna något intressant i detta CV
och att ni ska få lust att anställa Mig.
Ni kommer ej att ångra er, det kan Jag garantera.
Var Hälsad !
Niklas 070-218 05 88
Ps. Svara gärna även om jag inte får jobbet
så jag kan rapportera till soc att jag inte fått jobbet. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Och vad blev resultatet tro ni? Naturligtvis fick jag inte jobben jag sökte,
blev inte ens kallad på intervju , men 4 av 10 företag svarade Nej tack.
Det första kom endast 20 minuter efter jag skickat det.
Skrämmande . . . . . . .
Dagen jag lärde mig att inte ta skit
Det finns lögn, förbannad lögn och statestik sägs det,
men i mina ögon så finns det en version till:
Det finns lögn,förbannad lögn,statestik och kvällsposten.
Mina damer och herrar: Jag presenterar historien när jag läxade upp
journalisten Maria Rydhagen på tidningen Kvällspesten ,
förlåt Kvällsposten i Malmö.
Det var en sommardag för ca 6 år sedan, solen sken och allt sådär.
Jag arbetade som fastighetsskötare ute på Limhamn, ett härligt jobb om sommaren, då jag klippte gräs, fixade lägenheter och rensade ogräs.
En dag så läste jag i tidningen om en kille som hade tagit en bild på en (påklädd tjej på stranden (Ribban i Malmö). Han hade betett sig konstigt och sagt han jobbade för tidningen "Moore" , dvs Bingo Rimérs tidning.
Naturligtvis hade kvällsposten gjort en snyftartikel om hela historien .
Jag ägnade inte mer tid åt det, men så dagen efter så ringer min telefon.
En bräkig och mesig röst säger: Jag undrar om du var på Ribbersborgsstranden i Fredags. Jag svarar: Vem fan e du? Och vad vill du?
Jag ringer från tidningen Kvällsposten, och heter Maria Rydhagen
och jag undrar om du var på Ribbersborgsstranden i Fredags ?
Nej det var jag inte,jag jobbar på vardagarna
.
Vi har fått tips om att du var där, från flera håll.
Kan du bevisa att du inte varit där ?
Bevisa ? Vem fan tror du att du är ?
Men om du nu vill veta det så klippte jag gräset på ett ålderdomshem hela fredagen kl 8-16, så det finns ungefär 200 pensionärer som stod och tittade på mig.Du kan även få numret till min chef om du vill?
Nej det behövs inte, hej då.
Och så lägger hon på luren.
Jag ägnar inte mer tid åt samtalet, utan nästa morgon går jag till jobb som vanligt och klipper mina gräsmattor. På hemvägen så ligger det en Kvällsposten (färsk) snål som jag är tar jag den. Sätter mig och läser den när jag kommit hem, ser då att den förbannade träskpaddan till journalist, fröken Rydhagen har skrivit om händelsen och skriver att "den utpekade mannen nekar" dvs jag. Men för helvete ! Vaddå nekar `? Jag var ju för fan på jobbet ! Har hon inte kontrollerat fakta ?
Jag blir rasande och sätter mig på min cykel och cyklar ner till Kvällspostens redaktion på gågatan i malmö. När jag kommer fram så inser jag att jag fortfarande har mina arbetskläder och verktygsbälte på mig.
Jag går fram och ringer på porttelefonen, och en röst svarar: Vem där ?
"Niklas" säger jag, och de öppnar dörren. Jag tar hissen upp till 2:a våningen och möts av en stängd glasdörr. Knackar på dörren och då reser sig en man i 50 års åldern som öppnar dörren, pekar på en apparat på väggen och säger:
"Jättebra du kom så snabbt, det är den där kylanläggningen som slutat funka".
Jag inser då att han tror jag är fastighets skötaren som kommit för att reparera deras luftkonditionering. Någon jag totalt sket i då jag var där i andra ärenden, dessutom så tycker jag de kunde vänja sig vid värmen, då de troligtvis alla journalister på Kvällsposten hamnar i helvetet när de dör.
Jag frågar han "ursäkta, men var finner jag Maria Rydhagen?"
Han pekar på något tunnt och magert spöke som sitter vid ett bord längre bort och skriver på en dator.
Jag går fram och säger till henne " hej, jag heter Niklas , har du tid att prata en stund ?"
Hon tittar upp rent chockad och säger med en viskande röst
"naaaaaj, jag är rätt upptagen nu". Jag tittar bort på hennes skärm och ser att hon sitter och läser på Aftonbladets hemsida.
"Jo jag heter Niklas och det var mig du ringde igår angående den där fotografen på stranden. Varför skrev du att jag NEKAR, när jag inte har något med saken att göra ? Du vet ju jag jobbade och jag erbjöd dig att ringa min chef, och så skriver du att jag NEKAR. Varför ljög du?"
Det blir tyst på hela redaktionen, och innan Maria Rydhagen hinner viska fram något svar så tornar sig en mörk skugga upp. Är det en fågel ? Är det ett plan?
Kan det vara en replika av båten Titanic ?
Nej det är den största kvinna jag någonsin sett !
Tänk er "barbamamma" iklädd ett tält så förstår ni vad jag menar.
Jisses ! Bara hon var ensam ansvarig för svälten i Afrika !!!
Hon öppnar munnen, och jag blir rädd då jag tror hon är hungrig
och skall äta upp mig,kan nästan se hur salivet i hennes mun strömmar till av glädjen av att äta, men jag drar en lättnadens suck då hon iställer börjar prata.
"Jag heter XXX (Barbamamma ? ) och är ställföreträdande redaktionschef,
vad rör sig detta om? ".
Jag tittar på denna skapelsen och tänker. Herre gud, hon måste ha eget postnummer så fet kvinnan är, men jag öppnar munnen och säger än en gång , samma sak som jag sa till Maria Rydhagen.
" Barbamamma" tittar på mig som jag var en söndagsstek,koplmett med brunsås och kokad potatis, och väser fram:
"Du kan inte bara komma in så här och hota min personal."
"Hota din personal? Jag har inte hotat din personal,
jag bara ställde en fråga till henne."
Barbamamman blir mer arg och i detta fallet så vet jag inte om hon skall slå på mig eller äta upp mig.
"Hur kom du in här ?"
"Genom dörren"
"Vem släppte in dig?"
"Någon öppnade för mig"
" Vem då?"
I bakgrunden ser jag gubben som öppnade "gömma sig" bakom sin dator.
Men han verkar trevlig så jag säger inget utan vänder mig till Maria Rydhagen igen och ställer samma fråga som innan om varför hon inte håller sig till sanningen.
Då lägger sig barbamamma sig i och säger "jag tycker du skall gå nu".
Jag tittar på henne och fortsätter prata med Maria Rydhagen som bara sitter där tyst vid sin dator, fortfarande med aftonbladets hemsida på skärmen, och bara tittar ned i golvet och verkar ha tappat talförmågan.
"Om du vägrar gå så kommer vi att ringa polisen"
Jag tittar på henne tveksamt och tänker: Hur fan skall hon kunna slå numret med de där extremt feta korvfingrarna, och jag svarar:
"Jag har inte vägrat att gå, du har inte bett mig gå"
"Jo det har jag "säger hon och jag tittar noga på hennes ansikte och funderar på om jag hade överlevt om hon hade suttit på mig. Troligtvis inte.
"Nej det har du inte, du sa bara att du tyckte, och det är inte samma sak, men jag skall ändå gå nu eftersom Maria Rydhagen har tappat talförmågan"
Jag rättat till mitt verktygsbälte då det hasat ner och tar på mig kepsen.
Barbamamma tittar på mina verktyg
och tar en sista chans att försöka "vinna ordkriget" mellan oss.
"Nämen oj är du PORTVAKT" säger hon och klämmer till ett falskt leénde.
Jag tittar lungt på henne och svarar:
"Nej jag arbetar på Viktväktarna,är du intresserad av ett medlemskap?"
Det blir ännu mer tyst i lokalen och man kan höra en nål falla i rummet.
Barbamammas ansikte gick från rosa till illrött och de svettingar hon hade förr
i ansiktet mångdubblades ( varför svettas alltid feta tjejer, men inte smala ?)
och jag kunde se raseriet i hennes ögon.
Hon påminde om en sak jag sett på TV,
ni vet en sådan där isländsk gejser
som bara exploderar utan förvarning.
Jag insåg att det var dags att gå.
Tittade en sista gång på Maria Rydhagen
där hon satt vid ett skrivbord, tyst och som en liten grå mus
och det var facinerande att en person som var så "stor i truten"
i telefon blev så LITEN och rädd när man konfronterade henne.
Jag gick och kom aldrig tillbaka.
Men av denna händelse så lärde jag mig 3 saker:
Det är alltid viktigt att få fram sanningen.
Man skall aldrig ta skit.
Men det absolut viktigaste:
"Den hund som skäller högst, är den hund som är mest rädd".
Det finns lögn, förbannad lögn och statestik sägs det,
men i mina ögon så finns det en version till:
Det finns lögn,förbannad lögn,statestik och kvällsposten.
Mina damer och herrar: Jag presenterar historien när jag läxade upp
journalisten Maria Rydhagen på tidningen Kvällspesten ,
förlåt Kvällsposten i Malmö.
Det var en sommardag för ca 6 år sedan, solen sken och allt sådär.
Jag arbetade som fastighetsskötare ute på Limhamn, ett härligt jobb om sommaren, då jag klippte gräs, fixade lägenheter och rensade ogräs.
En dag så läste jag i tidningen om en kille som hade tagit en bild på en (påklädd tjej på stranden (Ribban i Malmö). Han hade betett sig konstigt och sagt han jobbade för tidningen "Moore" , dvs Bingo Rimérs tidning.
Naturligtvis hade kvällsposten gjort en snyftartikel om hela historien .
Jag ägnade inte mer tid åt det, men så dagen efter så ringer min telefon.
En bräkig och mesig röst säger: Jag undrar om du var på Ribbersborgsstranden i Fredags. Jag svarar: Vem fan e du? Och vad vill du?
Jag ringer från tidningen Kvällsposten, och heter Maria Rydhagen
och jag undrar om du var på Ribbersborgsstranden i Fredags ?
Nej det var jag inte,jag jobbar på vardagarna
.
Vi har fått tips om att du var där, från flera håll.
Kan du bevisa att du inte varit där ?
Bevisa ? Vem fan tror du att du är ?
Men om du nu vill veta det så klippte jag gräset på ett ålderdomshem hela fredagen kl 8-16, så det finns ungefär 200 pensionärer som stod och tittade på mig.Du kan även få numret till min chef om du vill?
Nej det behövs inte, hej då.
Och så lägger hon på luren.
Jag ägnar inte mer tid åt samtalet, utan nästa morgon går jag till jobb som vanligt och klipper mina gräsmattor. På hemvägen så ligger det en Kvällsposten (färsk) snål som jag är tar jag den. Sätter mig och läser den när jag kommit hem, ser då att den förbannade träskpaddan till journalist, fröken Rydhagen har skrivit om händelsen och skriver att "den utpekade mannen nekar" dvs jag. Men för helvete ! Vaddå nekar `? Jag var ju för fan på jobbet ! Har hon inte kontrollerat fakta ?
Jag blir rasande och sätter mig på min cykel och cyklar ner till Kvällspostens redaktion på gågatan i malmö. När jag kommer fram så inser jag att jag fortfarande har mina arbetskläder och verktygsbälte på mig.
Jag går fram och ringer på porttelefonen, och en röst svarar: Vem där ?
"Niklas" säger jag, och de öppnar dörren. Jag tar hissen upp till 2:a våningen och möts av en stängd glasdörr. Knackar på dörren och då reser sig en man i 50 års åldern som öppnar dörren, pekar på en apparat på väggen och säger:
"Jättebra du kom så snabbt, det är den där kylanläggningen som slutat funka".
Jag inser då att han tror jag är fastighets skötaren som kommit för att reparera deras luftkonditionering. Någon jag totalt sket i då jag var där i andra ärenden, dessutom så tycker jag de kunde vänja sig vid värmen, då de troligtvis alla journalister på Kvällsposten hamnar i helvetet när de dör.
Jag frågar han "ursäkta, men var finner jag Maria Rydhagen?"
Han pekar på något tunnt och magert spöke som sitter vid ett bord längre bort och skriver på en dator.
Jag går fram och säger till henne " hej, jag heter Niklas , har du tid att prata en stund ?"
Hon tittar upp rent chockad och säger med en viskande röst
"naaaaaj, jag är rätt upptagen nu". Jag tittar bort på hennes skärm och ser att hon sitter och läser på Aftonbladets hemsida.
"Jo jag heter Niklas och det var mig du ringde igår angående den där fotografen på stranden. Varför skrev du att jag NEKAR, när jag inte har något med saken att göra ? Du vet ju jag jobbade och jag erbjöd dig att ringa min chef, och så skriver du att jag NEKAR. Varför ljög du?"
Det blir tyst på hela redaktionen, och innan Maria Rydhagen hinner viska fram något svar så tornar sig en mörk skugga upp. Är det en fågel ? Är det ett plan?
Kan det vara en replika av båten Titanic ?
Nej det är den största kvinna jag någonsin sett !
Tänk er "barbamamma" iklädd ett tält så förstår ni vad jag menar.
Jisses ! Bara hon var ensam ansvarig för svälten i Afrika !!!
Hon öppnar munnen, och jag blir rädd då jag tror hon är hungrig
och skall äta upp mig,kan nästan se hur salivet i hennes mun strömmar till av glädjen av att äta, men jag drar en lättnadens suck då hon iställer börjar prata.
"Jag heter XXX (Barbamamma ? ) och är ställföreträdande redaktionschef,
vad rör sig detta om? ".
Jag tittar på denna skapelsen och tänker. Herre gud, hon måste ha eget postnummer så fet kvinnan är, men jag öppnar munnen och säger än en gång , samma sak som jag sa till Maria Rydhagen.
" Barbamamma" tittar på mig som jag var en söndagsstek,koplmett med brunsås och kokad potatis, och väser fram:
"Du kan inte bara komma in så här och hota min personal."
"Hota din personal? Jag har inte hotat din personal,
jag bara ställde en fråga till henne."
Barbamamman blir mer arg och i detta fallet så vet jag inte om hon skall slå på mig eller äta upp mig.
"Hur kom du in här ?"
"Genom dörren"
"Vem släppte in dig?"
"Någon öppnade för mig"
" Vem då?"
I bakgrunden ser jag gubben som öppnade "gömma sig" bakom sin dator.
Men han verkar trevlig så jag säger inget utan vänder mig till Maria Rydhagen igen och ställer samma fråga som innan om varför hon inte håller sig till sanningen.
Då lägger sig barbamamma sig i och säger "jag tycker du skall gå nu".
Jag tittar på henne och fortsätter prata med Maria Rydhagen som bara sitter där tyst vid sin dator, fortfarande med aftonbladets hemsida på skärmen, och bara tittar ned i golvet och verkar ha tappat talförmågan.
"Om du vägrar gå så kommer vi att ringa polisen"
Jag tittar på henne tveksamt och tänker: Hur fan skall hon kunna slå numret med de där extremt feta korvfingrarna, och jag svarar:
"Jag har inte vägrat att gå, du har inte bett mig gå"
"Jo det har jag "säger hon och jag tittar noga på hennes ansikte och funderar på om jag hade överlevt om hon hade suttit på mig. Troligtvis inte.
"Nej det har du inte, du sa bara att du tyckte, och det är inte samma sak, men jag skall ändå gå nu eftersom Maria Rydhagen har tappat talförmågan"
Jag rättat till mitt verktygsbälte då det hasat ner och tar på mig kepsen.
Barbamamma tittar på mina verktyg
och tar en sista chans att försöka "vinna ordkriget" mellan oss.
"Nämen oj är du PORTVAKT" säger hon och klämmer till ett falskt leénde.
Jag tittar lungt på henne och svarar:
"Nej jag arbetar på Viktväktarna,är du intresserad av ett medlemskap?"
Det blir ännu mer tyst i lokalen och man kan höra en nål falla i rummet.
Barbamammas ansikte gick från rosa till illrött och de svettingar hon hade förr
i ansiktet mångdubblades ( varför svettas alltid feta tjejer, men inte smala ?)
och jag kunde se raseriet i hennes ögon.
Hon påminde om en sak jag sett på TV,
ni vet en sådan där isländsk gejser
som bara exploderar utan förvarning.
Jag insåg att det var dags att gå.
Tittade en sista gång på Maria Rydhagen
där hon satt vid ett skrivbord, tyst och som en liten grå mus
och det var facinerande att en person som var så "stor i truten"
i telefon blev så LITEN och rädd när man konfronterade henne.
Jag gick och kom aldrig tillbaka.
Men av denna händelse så lärde jag mig 3 saker:
Det är alltid viktigt att få fram sanningen.
Man skall aldrig ta skit.
Men det absolut viktigaste:
"Den hund som skäller högst, är den hund som är mest rädd".
En påse med bajs till min flickvän
Hon hettte Sanna och var 2 år yngre än mig dvs 27.
Vi hade kunnat vara ihopa än idag om det inte varit för min förmåga att alltid lyckas med det som ingen annan lyckas med ,dvs klanta till mig så attans.
Sanna och jag hade varit ett par ungefär 5 månader.
Vi träffades så ofta vi kunde och med tiden så blev det så att
jag ofta kom över och sov över hos henne.
Hon jobbade i ett bageri och gick till jobbet vid 4 tiden,
medans jag låg kvar ett par timmar och sov, sedan gick jag hem.
Hade inga nycklar till hennes lägenhet, men hon hade automatlås dvs man bara stängde dörren så "klickade" låset och dörren var låst.
Den ödestigra dagen var en tisdagsmorgon, och Sanna gick upp kl 04, gav mig en puss kl 0445 innan hon gick till jobbet och jag somnade om.
Vaknade igen vid 10 tiden, och gick upp för att kissa.
(oroa er inte, jag satt ned)
Jag spolade efter mig och gick ut i köket.
På köksbordet låg det en lapp där hon hade skrivit ett sött meddelande
till mig om sina känslor för mig. Ett stort steg, då jag visste hon inte var den som öppnade sig för vem som helst.
Det ligger en annan lapp vid sidan, ett brev från hyresvärden att de stängt av vatten och värme mellan 08-15 pga nyinstallering av systemet.
Jag tar mig ett glas coca till frulle och sätter på mig mina kläder.
Plötsligt så sker det, utan förvarning.
Min mage börjar mullra och göra ont och jag inser att kinamaten vi åt nere på värnhem nu har meddelat att den är på väg ut.
Jag går inte på toa och skall precis sätta mig ned på stolen då jag inser:
De har ju stängt av vattnet, och det går inte att spola.
Som jag såg det fanns det 4 alternativ:
1. Gå hem och bajsa ( 6 km hem, no chance in hell)
2. Bajsa och sedan vänta till kl 15 då vattnet kommer tillbaka.
( Skulle på besök på AF kl 14, så det gick inte )
3. Bajsa och skriva en lapp om vad som hänt, och sedan gå hem och låta henne spola när hon kom hem kl 16 ( Nej, inte en chans)
4. Improvisera !
Jag valde alternativ nummer 4 , något jag än idag ångrar.
Gick ut i köket, letade fram en påse från Netto
( hennes mamma jobbade där kommer jag ihåg nu)
och tog med mig den in på toa.
Satte mig ned på stolen och bajsade i påsen, torkade mig och la även pappret i påsen och knöt om den väldigt noga.
Då det var ett sopnedkast precis utanför hennes lägenhet så var det bara att slänga den på vägen ned för trapporna.
Snacka om att improvisera, men vad fan skall man göra i en situation som denna ?
Jag gör mig redo för att gå ut med påsen och gå hem, och sätter på mig kläderna, men inser att jag kan inte gå förrän jag har skrivit en lapp till henne
då hon berättat om sina känslor för mig.Sätter ifrån mig bajspåsen på bordet, tar ett papper och en penna och skriver ett långt kärleksfullt brev som jag avslutar med de klassiska orden "jag älskar dig".
Inser att klockan är mycket, och måste gå.
Reser mig, går ut , smäller igen dörren efter mig .
Och då i samma ögonblick så förändras min värld.
Jag inser viket STORT misstag jag precis gjort.
Japp, ni gissar rätt: Påsen med bajs är kvar på bordet i lägenheten, vid sidan av min handskrivna lapp där jag skrivit hur mycket jag älskade henne.
Sanna hörde aldrig av sig igen.
Hon hettte Sanna och var 2 år yngre än mig dvs 27.
Vi hade kunnat vara ihopa än idag om det inte varit för min förmåga
att alltid lyckas med det som ingen annan lyckas med ,dvs klanta till mig så attans.
Sanna och jag hade varit ett par ungefär 5 månader.
Vi träffades så ofta vi kunde och med tiden så blev det så att
jag ofta kom över och sov över hos henne.
Hon jobbade i ett bageri och gick till jobbet vid 4 tiden,
medans jag låg kvar ett par timmar och sov, sedan gick jag hem.
Hade inga nycklar till hennes lägenhet, men hon hade automatlås
dvs man bara stängde dörren så "klickade" låset och dörren var låst.
Den ödestigra dagen var en tisdagsmorgon,
och Sanna gick upp kl 04, gav mig en puss kl 0445
innan hon gick till jobbet och jag somnade om.
Vaknade igen vid 10 tiden, och gick upp för att kissa.
(oroa er inte, jag satt ned)
Jag spolade efter mig och gick ut i köket.
På köksbordet låg det en lapp där hon hade skrivit ett sött meddelande
till mig om sina känslor för mig.
Ett stort steg, då jag visste hon inte var den som öppnade sig för vem som helst.
Det ligger en annan lapp vid sidan, ett brev från hyresvärden
att de stängt av vatten och värme
mellan 08-15 pga nyinstallering av systemet.
Jag tar mig ett glas coca till frulle och sätter på mig mina kläder.
Plötsligt så sker det, utan förvarning.
Min mage börjar mullra och göra ont och jag inser att kinamaten
vi åt nere på värnhem nu har meddelat att den är på väg ut.
Jag går inte på toa och skall precis sätta mig ned på stolen då jag inser:
De har ju stängt av vattnet, och det går inte att spola.
Som jag såg det fanns det 4 alternativ:
1. Gå hem och bajsa ( 6 km hem, no chance in hell)
2. Bajsa och sedan vänta till kl 15 då vattnet kommer tillbaka.
( Skulle på besök på AF kl 14, så det gick inte )
3. Bajsa och skriva en lapp om vad som hänt,
sedan gå hem och låta henne spola när hon kom hem kl 16 ( Nej, inte en chans)
4. Improvisera !
Jag valde alternativ nummer 4 , något jag än idag ångrar.
Gick ut i köket, letade fram en påse från Netto
( hennes mamma jobbade där kommer jag ihåg nu)
och tog med mig den in på toa.
Satte mig ned på stolen och bajsade i påsen,
torkade mig och la även pappret i påsen och knöt om den väldigt noga.
Då det var ett sopnedkast precis utanför hennes lägenhet
så var det bara att slänga den på vägen ned för trapporna.
Snacka om att improvisera,
men vad fan skall man göra i en situation som denna ?
Jag gör mig redo för att gå ut med påsen och gå hem,
och sätter på mig kläderna, men inser
att jag kan inte gå förrän jag har skrivit en lapp till henne
då hon berättat om sina känslor för mig.
Sätter ifrån mig bajspåsen på bordet, tar ett papper och en penna
och skriver ett långt kärleksfullt brev som jag avslutar
med de klassiska orden "jag älskar dig".
Inser att klockan är mycket, och måste gå.
Reser mig, går ut , smäller igen dörren efter mig .
Och då i samma ögonblick så förändras min värld.
Jag inser viket STORT misstag jag precis gjort.
Japp, ni gissar rätt: Påsen med bajs är kvar på bordet i lägenheten,
vid sidan av min handskrivna lapp där jag skrivit hur mycket jag älskade henne.
Sanna hörde aldrig av sig igen.
En schnitzel i Tyskland
Ibland gör man bort sig här i livet, det kan vara medvetet eller som i de flesta fall omedvetet. Det kan hända, var som helst, när som helst hur som helst.
Nåväl, under slutet på 90 talet arbetade min styvfar extra med att köra buss.
Jag tror inte han gjorde det för pengarnas skull, utan som den store motorfantast
han är, så älskar han allt med motorer. Och han följde principen om kvinnors rumpor: Ju större desto bättre, dvs ju större fordon, desto bättre motor.
Några gånger följde jag med, det var rätt kul att träffa nya folk, men även att få följa med utomlands och handla godis i tax-free butiken.
En gång åkte vi från malmö till Jugoslavien med en buss.
Där bytade vi buss och körde tillbaka mot travemünde och den väntande båten.
När vi kom fram så hade vi missat båten och vi och 2 andra svenskar bussar med passagerare fick vänta på nästa och vi parkerade vid rastplatsen där det fanns en butik och toaletter. Jag satt i bussen och halsov, när jag vaknade av att min mage berättade för mig att schnizlen med pommes jag åt för 4 timmar sedan ville ut , så jag begav mig mot tolatterna.Det var 5 bås, sida vid sida på toaletten
så jag valde mittenbåset. Rengör sitsen och sätter mig ner. Efter ca 2 minuter så hör jag hur någon sätter sig i båset brevid, och jag fäster ingen större uppmärksamhet vid det förrän jag plötsligt höra en röst från båset vid sidan säga:
"Nämen hej på dig !!! "
Jag blir förvånad och vet inte riktigt vad .
Men uppfostrad som man är såp svarar man naturligtvis på tilltal så jag säger:
"Hej"
Det blir tyst i några sekunder och så svarar rösten:
"Hur är läget ? "
Jag tänker att det är en riktigt pratglad person
så jag svarar:
"Jo, det är okej, lite trött i ryggen av allt sittande i bussen bara"
Det tar några sekunder och så kommer frågan jag INTE förväntade mig.
"Vad gör du då?"
Jag tänker, är killen helt jävla pantad eller ?
Sitter man på en toalett så gör man liksom bara EN sak,
Men , vad skall man göra ? Jo man svarar.
" Jao, jo, du vet, den där schnitlen man åt till lunch,
den ville ut så, vad skall man göra ?"
Hela denna situationen, för att inte tala om samtalet var absurt
och när jag inte troddde det kunde bli mycker värre så blev det naturligtvis det.
Den blir tyst , i ca 10 sekunder i det andra båset, och så hör jag:
"Du Bosse, jag får ringa dig lite senare.
Det sitter en idiot vid sidan om mig och pratar med mig"
Det är då jag inser mitt misstag:
Killen sitter i telefon !!!!!
Jag skyndar mig snabbt ut därifrån ..........
Ibland gör man bort sig här i livet, det kan vara medvetet eller som i de flesta fall omedvetet.
Det kan hända, var som helst, när som helst hur som helst.
Nåväl, under slutet på 90 talet arbetade min styvfar extra med att köra buss.
Jag tror inte han gjorde det för pengarnas skull, utan som den store motorfantast
han är, så älskar han allt med motorer.
Och han följde principen om kvinnors rumpor:
Ju större desto bättre, dvs ju större fordon, desto bättre motor.
Några gånger följde jag med, det var rätt kul att träffa nya folk,
men även att få följa med utomlands och handla godis i tax-free butiken.
En gång åkte vi från malmö till Jugoslavien med en buss.
Där bytade vi buss och körde tillbaka mot travemünde och den väntande båten.
När vi kom fram så hade vi missat båten och vi och 2 andra svenskar bussar
med passagerare fick vänta på nästa och vi parkerade vid rastplatsen
där det fanns en butik och toaletter.
Jag satt i bussen och halsov, när jag vaknade av att min mage
berättade för mig att schnizlen med pommes
jag åt för 4 timmar sedan ville ut , så jag begav mig mot tolatterna.
Det var 5 bås, sida vid sida på toaletten
så jag valde mittenbåset. Rengör sitsen och sätter mig ner.
Efter ca 2 minuter så hör jag hur någon sätter sig i båset brevid,
och jag fäster ingen större uppmärksamhet vid det förrän
jag plötsligt höra en röst från båset vid sidan säga:
"Nämen hej på dig !!! "
Jag blir förvånad och vet inte riktigt vad .
Men uppfostrad som man är så svarar man naturligtvis på tilltal så jag säger:
"Hej"
Det blir tyst i några sekunder och så svarar rösten:
"Hur är läget ? "
Jag tänker att det är en riktigt pratglad person
så jag svarar:
"Jo, det är okej, lite trött i ryggen av allt sittande i bussen bara"
Det tar några sekunder och så kommer frågan jag INTE förväntade mig.
"Vad gör du då?"
Jag tänker, är killen helt jävla pantad eller ?
Sitter man på en toalett så gör man liksom bara EN sak,
Men , vad skall man göra ? Jo man svarar.
" Jao, jo, du vet, den där schnitlen man åt till lunch,
den ville ut så, vad skall man göra ?"
Hela denna situationen, för att inte tala om samtalet var absurt
och när jag inte troddde det kunde bli mycker värre så blev det naturligtvis det.
Den blir tyst , i ca 10 sekunder i det andra båset, och så hör jag:
"Du Bosse, jag får ringa dig lite senare.
Det sitter en idiot vid sidan om mig och pratar med mig"
Det är då jag inser mitt misstag:
Killen sitter i telefon !!!!!
Jag skyndar mig snabbt ut därifrån ..........
Projekt IKAROS Malmö 14 Augusti

Projekt Ikaros
Den 14 Augusti kommer en väderballong skjutas upp från Malmö för vidare färd mot stratmosfären dvs ca 20 000 - 30 000 meters höjd. Ombord i en väder och klimatskyddad låda finns det metrologiska instrument samt 2 kameror . Den ena är en videokamera som kommer filma resan och den andra är en stillbildskamera som kommer ta en bild var 10 sekund från start till slut.
Syftet är att ta bilder från hög höjd över jorden, och få unika bilder.
Efter det att ballongen nått en höjd av ca 25-26000 meter kommer ballongen explodera av trycket och falla ned till jorden igen. En inbyggd fallskärm kommer att bromsa hastigheten till ca 13 km per timme och säkerställa en säker landning.
Farkosten kan följas och återhämtas via en GPS sändare som kommer finnas ombord som utlånas av ett företag, som då får chansen att testa sin utrustning under verkliga förhållanden.
GPS sändaren finns även där för säkerheten för flyg då farkosten kan följas via luftfartsverket. Utöver detta har ballongen säkrats med matriel som säkerställer att den syns på radar.
Genom observation av väder och vindar i samarbete med SMHI, kan den planerade färdvägen och landningsplatsen räknas ut
och som back-up finns GPS sändaren.
Ca 5-12 timmar efter uppskjut kommer "Ground Crew" att följa efter ballongen med bil för upphämtning av boxen.
(Farkostens höjd och restid bestäms av
ett flertal faktorer såsom vindar,temp,lufttryck mm som inhämtas ca 1 timme för uppskjut och därför anges beräknade siffror)
Projektet sponsras av bla den Malmöbaserade designfirman "Spooky Panda" (VD Macs Moser ) samt det danska företaget "m & m Ompak " i Fredriksund, Danmark.
Två till sponsorplatser finns kvar.
Som sponsor får man exponering på farkosten samt tillgång till matriel,bilder och film från färden.
För mer info vänligen kontakta Niklas Wibom Tel 070-218 05 88 eller via mail : info@niklaswibom.com
Teknisk data:
Storlek: Ballong ca 1,4 meter i diameter
Maxlast: 1,3 kilo
Fallskärm: Nylon och ca 1,5 a´1,5 meter.
Maxhöjd: ca 30 000 meter.
Arbetstempratur: mellan +10 och -50.
Lastlåda: Frigolit , 300 mm x 300 mm x 200 mm ,vikt ca 300 gram.
GPS-tracker, vikt ca 90 gram
HD-Videokamera av märket Sony , vikt ca 130 gram.
Digital stillbildskamera , Canon, vikt ca 150 gram
Värmeelement som säkerställer jämn temp, vikt ca 90 gram
Extra strömförsörjning, ca 100 gram.
Metrologisk utrustning ca 100 gram.
Totalvikt: 1060 gram.
Projekt Ikaros
Den 14 Augusti kommer en väderballong skjutas upp från Malmö
för vidare färd mot stratmosfären dvs ca 20 000 - 30 000 meters höjd.
Ombord i en väder och klimatskyddad låda finns det metrologiska instrument samt 2 kameror .
Den ena är en videokamera som kommer filma resan
och den andra är en stillbildskamera
som kommer ta en bild var 10 sekund från start till slut.
Syftet är att ta bilder från hög höjd över jorden, och få unika bilder.
Efter det att ballongen nått en höjd av ca 25-26000 meter
kommer ballongen explodera av trycket och falla ned till jorden igen.
En inbyggd fallskärm kommer att bromsa hastigheten till ca 13 km per timme
och säkerställa en säker landning.
Farkosten kan följas och återhämtas via en GPS sändare
som kommer finnas ombord som utlånas av ett företag,
som då får chansen att testa sin utrustning under verkliga förhållanden.
GPS sändaren finns även där för säkerheten för flyg
då farkosten kan följas via luftfartsverket.
Utöver detta har ballongen säkrats med matriel
som säkerställer att den syns på radar.
Genom observation av väder och vindar i samarbete med SMHI,
kan den planerade färdvägen och landningsplatsen räknas ut
och som back-up finns GPS sändaren.
Ca 5-12 timmar efter uppskjut kommer "Ground Crew"
att följa efter ballongen med bil för upphämtning av boxen.
(Farkostens höjd och restid bestäms av
ett flertal faktorer såsom vindar,temp,lufttryck mm som inhämtas
ca 1 timme för uppskjut och därför anges beräknade siffror)
Projektet sponsras av bla den Malmöbaserade designfirman "Spooky Panda" (VD Macs Moser )
samt det danska företaget "m & m Ompak " i Fredriksund, Danmark.
Två till sponsorplatser finns kvar.
Som sponsor får man exponering på farkosten
samt tillgång till matriel,bilder och film från färden.
För mer info vänligen kontakta Niklas Wibom Tel 070-218 05 88
eller via mail : info@niklaswibom.com
Teknisk data:
Storlek: Ballong ca 1,4 meter i diameter
Maxlast: 1,3 kilo
Fallskärm: Nylon och ca 1,5 a´1,5 meter.
Maxhöjd: ca 30 000 meter.
Arbetstempratur: mellan +10 och -50.
Lastlåda: Frigolit , 300 mm x 300 mm x 200 mm ,vikt ca 300 gram.
GPS-tracker, vikt ca 90 gram
HD-Videokamera av märket Sony , vikt ca 130 gram.
Digital stillbildskamera , Canon, vikt ca 150 gram
Värmeelement som säkerställer jämn temp, vikt ca 90 gram
Extra strömförsörjning, ca 100 gram.
Metrologisk utrustning ca 100 gram.
Totalvikt: 1060 gram.
För mer info vänligen kontakta Niklas Wibom
Tel 070-218 05 88
eller via mail : info@niklaswibom.com
En date från helvetet !!!
För någon vecka sedan kom jag i kontakt med vad jag trodde var en trevlig tjej via Msn medlemskatalog. Vi chattade någon timma bytte bilder och jag fick hennes telefonnummer, vilket inte ens tog två sekunder innan jag satt med telefonen i näven. Det var en riktigt söt tjej på 25 år och det visade sig att hon bodde inte alls i lång från mig och vi kom överens om att träffas redan samma kväll. Glad i hågen hoppar jag på tåget och åker hem till henne. Väl framme står jag kvar utanför huset några minuter och tänker vad fan håller jag på med! Jag känner ju inte ens människan. Skakar av mig tanken och ringer på dörren.
Två stycken lås och en säkerhetskedja senare så är dörren öppen och hon välkommar mig in. Jag tar av mig skor och jacka går in och sätter mig i soffan då jag hör henne låsa alla lås igen även extralåset vilket enbart kan öppnas med nyckel. Jag skämtar med henne och säger försöker du låsa in mig men får inget svar. Hon sätter sig bredvid mig i soffan och vi börjar berätta att hon varit sjukskriven en längre tid pga psykos men är nu friskförklarad och har börjat arbeta igen.
Mmm vist tänkte jag och tog ännu en titt runt i den lilla ettan. Istället för tavlor så hängde det speglar på väggen måste minst ha varit en 30 stycken, röda tjocka sammets gardiner för fönstern och blomvaser med torkade röda roser både högt och lågt. Hon förtsätter berätta att hon är förföljd utav olika män och att dom skickar kodade dödshot via radio och tv som bara hon kan uppfatta. Under samtalets gång har jag märkt att hon säger VA! upprepade gånger fast jag inget sagt och helt plötsligt börjar gap skratta åt helt sjuka saker. Hon mummlar något om att det är ett jävla liv fast det är tyst och drar på steron för att överösta.
Efter att suttit och pratat om döden i 15 min får jag nog och tänker. Va fan! Vad är det här för dåre, jag måste här i från fort som fan. Men hur dörren är ju låst? Ursäktar mig går in på toan skickar iväg ett mess till en polare om att omedelbart skall ringa mig. Telefonen ringer och jag drar en historia om att jag är kylmontör och måste iväg på ett jour jobb för en kompressor har lagt av.
Det är först nu som helvetet brakar loss. Hon anklagar mig för att vara maskopi med männen som skickar kodade meddelanden och är där för att snoka. Efter en liten stund lugnar hon ner sig när jag övertygar henne att jag verkligen måste åka och jobba. Efter att hon genomsökt mina kläder efter prylar som jag måste ha tagit men inte fanns i mina fickor så låser hon upp dörren och släpper ut mig.
På vägen hem kände jag en otrolig lättnad av att komma helskinnad där i från och hädanefter kommer jag vara försiktig med vilka tjejer jag eventuellt träffar via nätet.
För någon vecka sedan kom jag i kontakt med vad jag trodde var en trevlig tjej via Msn medlemskatalog. Vi chattade någon timma bytte bilder och jag fick hennes telefonnummer, vilket inte ens tog två sekunder innan jag satt med telefonen i näven. Det var en riktigt söt tjej på 25 år och det visade sig att hon bodde inte alls i lång från mig och vi kom överens om att träffas redan samma kväll. Glad i hågen hoppar jag på tåget och åker hem till henne. Väl framme står jag kvar utanför huset några minuter och tänker vad fan håller jag på med! Jag känner ju inte ens människan. Skakar av mig tanken och ringer på dörren.
Två stycken lås och en säkerhetskedja senare så är dörren öppen och hon välkommar mig in. Jag tar av mig skor och jacka går in och sätter mig i soffan då jag hör henne låsa alla lås igen även extralåset vilket enbart kan öppnas med nyckel. Jag skämtar med henne och säger försöker du låsa in mig men får inget svar. Hon sätter sig bredvid mig i soffan och vi börjar berätta att hon varit sjukskriven en längre tid pga psykos men är nu friskförklarad och har börjat arbeta igen.
Mmm vist tänkte jag och tog ännu en titt runt i den lilla ettan. Istället för tavlor så hängde det speglar på väggen måste minst ha varit en 30 stycken, röda tjocka sammets gardiner för fönstern och blomvaser med torkade röda roser både högt och lågt. Hon förtsätter berätta att hon är förföljd utav olika män och att dom skickar kodade dödshot via radio och tv som bara hon kan uppfatta. Under samtalets gång har jag märkt att hon säger VA! upprepade gånger fast jag inget sagt och helt plötsligt börjar gap skratta åt helt sjuka saker. Hon mummlar något om att det är ett jävla liv fast det är tyst och drar på steron för att överösta.
Efter att suttit och pratat om döden i 15 min får jag nog och tänker. Va fan! Vad är det här för dåre, jag måste här i från fort som fan. Men hur dörren är ju låst? Ursäktar mig går in på toan skickar iväg ett mess till en polare om att omedelbart skall ringa mig. Telefonen ringer och jag drar en historia om att jag är kylmontör och måste iväg på ett jour jobb för en kompressor har lagt av.
Det är först nu som helvetet brakar loss. Hon anklagar mig för att vara maskopi med männen som skickar kodade meddelanden och är där för att snoka. Efter en liten stund lugnar hon ner sig när jag övertygar henne att jag verkligen måste åka och jobba. Efter att hon genomsökt mina kläder efter prylar som jag måste ha tagit men inte fanns i mina fickor så låser hon upp dörren och släpper ut mig.
På vägen hem kände jag en otrolig lättnad av att komma helskinnad där i från och hädanefter kommer jag vara försiktig med vilka tjejer jag eventuellt träffar via nätet !!!
Varför det är så lång kö till tjejtoan

Sällan har en plats facinerat så många män som tjejtoaletten.
Vi män facineras av hur många gånger en kvinna går på toaletten
Och hur det kan ta så lååång tid att kissa och naturligtvis VARFÖR
det alltid är så lång kö till tjejtoan.
Många män tror att när tjejer går på toa i grupp
så är det för att "lebba" (vissa tittar på för många porrfilmer)
men det hela är djupare än så.
För en kvinna så är tjejtoan en viktig plats.
Är det toan i hennes hem, så är det hennes "skönhetsplats".
Där gör hon sig fin och där har hon alla sina "grejor" samlade.
Hon tar utan tvekan upp 95% av badrumsskåpet , om hon är sambo
för hon behöver platsen, för att få plats med sina krämer och verktyg.
På sig egen toa så kan hon gå in, byta om, göra sig fin och vara helt i fred.
Och det är bara till glädje för sambon.
Men den "gemensamma toan" är en helt annan sak.
Ni vet en sådan som man finner på en fest,nattklubb med mera.
En sådan med flera toaletter och ett stort rum framför med speglar och handfat.
Den heter inte "tjejtoan" utan DAMTOAN ,men kunde lika bra heta något annat.
Ett mer passande namn är "underrättelsecentralen", för det är exakt vad det är.
Väninnor kan gå ut en kväll, på nattklubben.
Efter en stund så splittras de upp, vilket är naturligt då alla har olika intressen.
Vissa kanske hittat en snygg kille att flörta med, någon vill dansa
och någon annan vill något helt annat.
Men förr eller senare så träffar man varandra på toan, eller i toakön och
det som en gång var ett toabesök förvandlas eller om man så vill säga OMVANDLAS
till en kombination av förfining,informationsflöde och vänskap.
På tjejtoan är alla vänner, på ett sätt och vis.
OM en tjej behöver en tampong t ex så kan hon fråga om någon har en
Och även om hon inte känner alla där så får hon en, av någon,
för tjejer är vänner inne på tjejtoan.
Naturligtvis kissas det ochså,och sminkning sker vid spegeln,
men det mesta tiden går åt till
"utbyte av information". Dvs man pratar och diskuterar om allt.
Ex om den där snygga killen som hon hänger med, vad menar han när han säger " bla bla bla".,
om vart de skall gå sen, om någon är ledsen så pratas det ut mm.
Jag kan utan att ljuga berätta att det avslöjas mer hemligheter på tjejtoan
än vad det gör någon annanstans.
Så killar, nu vet ni varför det tar så lång tid.
Först skall det köas i 5 minuter, sedan kissas i 2,
prata i 5 minuter och så sminka/bättra på i 5 minuter.
Men nu är det säkert många tjejer som tänker:
Men vad sker på killtoan då?
Vi går in, ställer oss vid rännan och kissar.
Vi tittar rakt in i väggen eller i polarens ansikte, absolut inte
på någon annans snopp, för det kan tolkas som att man är bög.
Den enda typen av samtal vi för är någon av de klassiska meningarna:
"Fan, vad skönt"
"Jävla Öl, den rinner bara rakt igenom"
När vi kissat klart, skakar vi den så allt kommer ut.
stoppar in den i kalsongerna och så tvättar vi händerna
( vissa gör det i alla fall) och går ut för att dricka mer öl.
Och därför är det aldrig kö på herrtoan.
Sällan har en plats facinerat så många män som tjejtoaletten.
Vi män facineras av hur många gånger en kvinna går på toaletten
Och hur det kan ta så lååång tid att kissa och naturligtvis VARFÖR
det alltid är så lång kö till tjejtoan.
Många män tror att när tjejer går på toa i grupp
så är det för att "lebba" (vissa tittar på för många porrfilmer)
men det hela är djupare än så.
För en kvinna så är tjejtoan en viktig plats.
Är det toan i hennes hem, så är det hennes "skönhetsplats".
Där gör hon sig fin och där har hon alla sina "grejor" samlade.
Hon tar utan tvekan upp 95% av badrumsskåpet , om hon är sambo
för hon behöver platsen, för att få plats med sina krämer och verktyg.
På sig egen toa så kan hon gå in, byta om, göra sig fin och vara helt i fred.
Och det är bara till glädje för sambon.
Men den "gemensamma toan" är en helt annan sak.
Ni vet en sådan som man finner på en fest,nattklubb med mera.
En sådan med flera toaletter och ett stort rum framför med speglar och handfat.
Den heter inte "tjejtoan" utan DAMTOAN ,men kunde lika bra heta något annat.
Ett mer passande namn är "underrättelsecentralen", för det är exakt vad det är.
Väninnor kan gå ut en kväll, på nattklubben.
Efter en stund så splittras de upp, vilket är naturligt då alla har olika intressen.
Vissa kanske hittat en snygg kille att flörta med, någon vill dansa
och någon annan vill något helt annat.
Men förr eller senare så träffar man varandra på toan, eller i toakön och
det som en gång var ett toabesök förvandlas eller om man så vill säga OMVANDLAS
till en kombination av förfining,informationsflöde och vänskap.
På tjejtoan är alla vänner, på ett sätt och vis.
OM en tjej behöver en tampong t ex så kan hon fråga om någon har en
Och även om hon inte känner alla där så får hon en, av någon,
för tjejer är vänner inne på tjejtoan.
Naturligtvis kissas det ochså,och sminkning sker vid spegeln,
men det mesta tiden går åt till
"utbyte av information". Dvs man pratar och diskuterar om allt.
Ex om den där snygga killen som hon hänger med, vad menar han när han säger " bla bla bla".,
om vart de skall gå sen, om någon är ledsen så pratas det ut mm.
Jag kan utan att ljuga berätta att det avslöjas mer hemligheter på tjejtoan
än vad det gör någon annanstans.
Så killar, nu vet ni varför det tar så lång tid.
Först skall det köas i 5 minuter, sedan kissas i 2,
prata i 5 minuter och så sminka/bättra på i 5 minuter.
Men nu är det säkert många tjejer som tänker:
Men vad sker på killtoan då?
Vi går in, ställer oss vid rännan och kissar.
Vi tittar rakt in i väggen eller i polarens ansikte, absolut inte
på någon annans snopp, för det kan tolkas som att man är bög.
Den enda typen av samtal vi för äör någon av de klassiska meningarna:
"Fan, vad skönt"
"Jävla Öl, den rinner bara rakt igenom"
När vi kissat klart, skakar vi den så allt kommer ut.
stoppar in den i kalsongerna och så tvättar vi händerna
( vissa gör det i alla fall) och går ut för att dricka mer öl.
Och därför är det aldrig kö på herrtoan.
Pratar ni sex där inne, eller om tjejer eller vad gör ni?
Låt mig äta i fred !!

Häromdagen beslöt jag mig, för att inte laga mat.
Jag tittade på disksamlingen i mitt kök och insåg att
det sista jag ville göra var att diska, sedan laga mat och
sedan diska igen.
Så jag tog beslutet att gå ut och käka.
Jag tyckte att jag, på en lördag faktiskt kunde
unna mig att äta ute.
Valet blev en restaurang i centrala malmö
då jag var sugen på köt och åter kött.
Tog på mig mina renaste byxor, fin tshirt och på med
skorna och sedan var det på väg till restaurangen.
Jag känner matdoften när jag kommer in och smaklökarna
börjar utsöndsra saliv. Här skall ätas !!!
Jag beställer in en hamburgartallrik med pommes,
och till detta drack jag 7up,red bull och vatten.
Maten kommer in, i en korg (varför inte på en tallrik?).
Och jag hugger in på maten.
Jag tycker om att äta, det vet alla som har sett min kropp,
och är det extra fin mat som jag längtat efter så är det ännu godare.
Men, och detta vill ni jag skall veta.
Jag vill äta i lugn och ro, njuta av smaken, och inte bli störd.
Och det är nackdelen med att äta på restaurant.
Det finns ett störelsemoment som alltid inträffar.
Och det var på väg nu.
I ögonvrån så ser jag servitrisen komma gående mot mitt håll.
Och jag VET innerst inne vad som är på väg att hända.
OCh det som alltid sker händer:
Servitrisen, kommer fram till mig, jag har maten fylld med mat,
Och hon visar det där påklistrade leéndet som de alltid visar
och så ställer hon den där frågan som man alltid får:
Smakar det gott ?
Jag vill äta i fred. Jag har inte betalt 200 kr för en rätt
, och sedan bli störd. De frågar det varenda jävla gång .
Och jag ville inte bli störd.Jag vill äta i fred.
Servitrisen hade jag inget personligt emot,
men jag var irriterad över att de kommer och stör mig,
Och av någon anledning så "blev jag lack" (sur)
, öppnade munnen och sa: NEJ.
Om jag visste vad som skulle hända nu
eller de konsekvenser som mitt svar skulle få,
skulle jag svarat JA och sluppit allt detta.
När servitrisen hör mitt svar, försvinner hennes leénde
lika snabbt från hennes ansikte, som mitt anus skulle sluta sig
om jag badade bastu med Jonas Gardell.
Hon blir blek i ansiktet och jag inser att hon aldrig
fått det svaret av en gäster under alla dessa år hon jobbat.
Jag ser att hon är på väg att säga något mer, men jag hinner före
Och säger: "det var allt, jag föredrar att inte bli störd när jag äter"
Hon svarar helt chockad "ja självklart " , vänder sig om och går.
Jag fortsätter att äta i lugn och ro, och ser i ögonvrån
hur hon går fram till en kollega, pratar med honom och han tittar direkt
mot mig och bordet där jag sitter ( jag är ensam i lokalens bortre del).
De pratar poch efter en stund, så kommer en tredje person fram,
som verkar vara den restaurangansvarige/hovmästare fram till dem
och plötsligt så börjar även han titta bort mot mig.
Efter ett par minuter så ser jag hur hovmästaren kommer
gående mot mit håll och fram till mitt bord.
Han stannar och öppnar munnen:
"Ursäkta Herrn, jag heter Jo....."
Jag vill fortfarande äta min mat i fred,
så jag tittar inte ens upp.
"Jag tycker inte om att bli störd när jag äter"
Killen stoppar prata, tittar på mig
och skall precis öppna munnen igen och säga nått:
"Tack, det var allt" och jag fördjupar mig i maten.
Killen blir helt stum, vet inte vad han skall säga.
Jag "ser" på honom att han vill säga något mer,
men samtidigt så vill han inte förarga gästen så han väljer att gå sin väg.
Jag äter en stund till, och tittar upp emellanåt och ser nu att mitt svar
har engagerat nästan hela personalen.
Hovmästaren står nu och pratar med min servitris,
kollegan samt det som verkar vara kocken.
De pratar tyst, men livligt och det ser ut som kocken
försöker förklara att han lagade maten precis som han brukar göra.
Det hela börjar utveckla sig till en komedi.
Maten tar slut, och jag känner att det är dags att gå.
Reser mig upp, tar på mig jackan och hatten och går bort till
kassamaskinen de har vid början på restaurangen.
Hovmästaren kommer fram till kassan och skall precis öppna munnen
då jag räcker fram två hundralappar (visste maten kostade 189 kr totalt).
Han tar emot dem , jag tittar på honom,
öppnar munnen och säger "Ha en trevlig dag".
Jag ser att han vill säga något mer, men jag vänder mig om och går ut.
Känner han och resten av personalens blickar och jag känner på mig,
med säkerhet att de kommer grubbla över vad det var för fel på maten
och kommer försöka finna VAD som kunde varit fel.
Men det var inget fel på maten.
Den var väldigt god och prisvärd.
Det enda "felet" var, att jag inte fick lov att äta ifred.
Häromdagen beslöt jag mig, för att inte laga mat.
Jag tittade på disksamlingen i mitt kök och insåg att
det sista jag ville göra var att diska, sedan laga mat och
sedan diska igen.
Så jag tog beslutet att gå ut och käka.
Jag tyckte att jag, på en lördag faktiskt kunde
unna mig att äta ute.
Valet blev en restaurang i centrala malmö
då jag var sugen på köt och åter kött.
Tog på mig mina renaste byxor, fin tshirt och på med
skorna och sedan var det på väg till restaurangen.
Jag känner matdoften när jag kommer in och smaklökarna
börjar utsöndsra saliv. Här skall ätas !!!
Jag beställer in en hamburgartallrik med pommes,
och till detta drack jag 7up,red bull och vatten.
Maten kommer in, i en korg (varför inte på en tallrik?).
Och jag hugger in på maten.
Jag tycker om att äta, det vet alla som har sett min kropp,
och är det extra fin mat som jag längtat efter så är det ännu godare.
Men, och detta vill ni jag skall veta.
Jag vill äta i lugn och ro, njuta av smaken, och inte bli störd.
Och det är nackdelen med att äta på restaurant.
Det finns ett störelsemoment som alltid inträffar.
Och det var på väg nu.
I ögonvrån så ser jag servitrisen komma gående mot mitt håll.
Och jag VET innerst inne vad som är på väg att hända.
OCh det som alltid sker händer:
Servitrisen, kommer fram till mig, jag har maten fylld med mat,
Och hon visar det där påklistrade leéndet som de alltid visar
och så ställer hon den där frågan som man alltid får:
Smakar det gott ?
Jag vill äta i fred. Jag har inte betalt 200 kr för en rätt
, och sedan bli störd. De frågar det varenda jävla gång .
Och jag ville inte bli störd.Jag vill äta i fred.
Servitrisen hade jag inget personligt emot,
men jag var irriterad över att de kommer och stör mig,
Och av någon anledning så "blev jag lack" (sur)
, öppnade munnen och sa: NEJ.
Om jag visste vad som skulle hända nu
eller de konsekvenser som mitt svar skulle få,
skulle jag svarat JA och sluppit allt detta.
När servitrisen hör mitt svar, försvinner hennes leénde
lika snabbt från hennes ansikte, som mitt anus skulle sluta sig
om jag badade bastu med Jonas Gardell.
Hon blir blek i ansiktet och jag inser att hon aldrig
fått det svaret av en gäster under alla dessa år hon jobbat.
Jag ser att hon är på väg att säga något mer, men jag hinner före
Och säger: "det var allt, jag föredrar att inte bli störd när jag äter"
Hon svarar helt chockad "ja självklart " , vänder sig om och går.
Jag fortsätter att äta i lugn och ro, och ser i ögonvrån
hur hon går fram till en kollega, pratar med honom och han tittar direkt
mot mig och bordet där jag sitter ( jag är ensam i lokalens bortre del).
De pratar poch efter en stund, så kommer en tredje person fram,
som verkar vara den restaurangansvarige/hovmästare fram till dem
och plötsligt så börjar även han titta bort mot mig.
Efter ett par minuter så ser jag hur hovmästaren kommer
gående mot mit håll och fram till mitt bord.
Han stannar och öppnar munnen:
"Ursäkta Herrn, jag heter Jo....."
Jag vill fortfarande äta min mat i fred,
så jag tittar inte ens upp.
"Jag tycker inte om att bli störd när jag äter"
Killen stoppar prata, tittar på mig
och skall precis öppna munnen igen och säga nått:
"Tack, det var allt" och jag fördjupar mig i maten.
Killen blir helt stum, vet inte vad han skall säga.
Jag "ser" på honom att han vill säga något mer,
men samtidigt så vill han inte förarga gästen så han väljer att gå sin väg.
Jag äter en stund till, och tittar upp emellanåt och ser nu att mitt svar
har engagerat nästan hela personalen.
Hovmästaren står nu och pratar med min servitris,
kollegan samt det som verkar vara kocken.
De pratar tyst, men livligt och det ser ut som kocken
försöker förklara att han lagade maten precis som han brukar göra.
Det hela börjar utveckla sig till en komedi.
Maten tar slut, och jag känner att det är dags att gå.
Reser mig upp, tar på mig jackan och hatten och går bort till
kassamaskinen de har vid början på restaurangen.
Hovmästaren kommer fram till kassan och skall precis öppna munnen
då jag räcker fram två hundralappar (visste maten kostade 189 kr totalt).
Han tar emot dem , jag tittar på honom,
öppnar munnen och säger "Ha en trevlig dag".
Jag ser att han vill säga något mer, men jag vänder mig om och går ut.
Känner han och resten av personalens blickar och jag känner på mig,
med säkerhet att de kommer grubbla över vad det var för fel på maten
och kommer försöka finna VAD som kunde varit fel.
Men det var inget fel på maten.
Den var väldigt god och prisvärd.
Det enda "felet" var, att jag inte fick lov att äta ifred.
När jag horade på Mc Donalds
En annan arbetsgivare som älskade att utnyttja de anställda var MC Donalds.
Jag lämnade in en ansökan på vinst och förlust ,
och blev superglad när jag blev inkallade på intervju.
När jag kommer dit så visar det sig att intervjun är delegerad till någon annan
i sista minuten och han erkänner att han inte ens har läst den.
Tack, det kändes ju kul . . . . .
Dock så får jag jobbet efter intervjun oh blir erbjuden en 20 timmars tjänst.
Min chef och handledare blir den 19 årig snorunge som stolt berättar
att han började sin karriär som 15 åring och nu var han "skiftledare".
Wow vilken prestation !!!
Jag blir upplärd i köket och gör alla skitjobb effektivt och till 100%
Men Då Mc Donalds har (?) som policy att pusha, så fick jag hela tiden höra:
"Det ser bra ut, men nästa gång så gör det ännu bättre så vi kan visa huvudkontoret
att vi är världens bästa Mc Donalds restaurant."
Mina 20 timmar blir till nästan 50 timmar då jag hela tiden får extra pass för att täcka
kollegors sjukdom eller semestrar. jag är lycklig då 40 timmar i veckan dvs fulltid
gjorde att jag kunde leva igen. Visst det var uselt betalt, men man kunde i alla fall överleva.
Efter ca 2 månader så blir jag inkallad till "särimner" som vi kallade personalchefen.
han berättade för mig att jag nu kommit upp i de 200 övertidstimmar jag max fick jobba enligt lagen
och att jag nu måste vänta 4 månader till jag kunde få 200 timmar till.
Dvs jag skulle gå ned på 20 timmar i veckan igen som jag var anställd för.
Jag blev chockad och frågade:
Men kan ni inte anställa mig på 40 timmar i veckan istället? Jag jobbar ju bra och det finns massor att göra.
De svarade nej, de ville inte anställa någon just nu på så många timmar (mao hellre timanställda,
för de hade inte samma rättigheter som fasta anställda).
Dock hade de användning för mig och jag fick hela tiden nya kontrakt från dem.
Jag gick upp till 24 timmars anställning, sedan 28, sedan 30 osv osv.
Resten av arbetstiden fick gå på övertids timmar.
Efter ett par månader så fick jag upp ögonen på fusket och de konstigheter
som försegick där. En fin grej de hade var att de satte som regel att man skulle komma upp 5 minuter innan ens paus var slut för att avlösa nästa som skulle på paus. Detta för att det skulle bli "överlappning" så att ingen station i köket skulle vara obemannad.Så man förlorade direkt 5 minuter av ens paus.
Det kanske inte låter så mycket, men då ens paus var på 20 minuter så, sjönk den till 15. På dessa 15 minuter så skulle man hinna stämpla ut, äta, gå på toa och sedan tillbaka igen.
jag fick som oftats nattpasset dvs 21-07.30 dvs jag jobbade 10,5 timmar och hade rast i 15 minuter.
En annan fin sak de hade var att ett par gånger om dagen så skulle skiftledarna "rätta stämplingarna".
Det vill säga de skulle logga in på stämplingsmaskinen och korrigera de fel som kunde uppstått.
Vad de gjorde var att rätta all instämplingar exakt. Dvs om du började kl 08 på morgonen, men när du kom dit så såg du att det var mycket att göra så du stämplar in 10 minuter tidigare för att hjälpa dina kollegor /arbetskamrater , ibland bad skiftledaren en göra det, så "rättade" skiftledarna i efterhand tiden till kl 08.
Skiftledarna skulle ses som ett föredömma, men de var allt annat än det.
På den restaurangen jag var på hade de en "trosklubb".
Den gick ut på att skiftledarna försökte sätta på de 16-17 åriga tjejer som jobbade som värdinnor för barnkalas eller jobbade extra , vid sidan av skolan. Och när de satt på flickorna, så behöll de tvättmärket från trosorna som "bevis". ( Om de satte på tjejen i bollhavet efter stängning så räknades det dubbelt.
Den som satte på flest tjejer,under kalenderåret vann tävlingen.
Vad priset var vet jag inte, och jag var aldrig intresserad av att fråga heller.
Inaveln på stället var enormt. Restaurangchefen
var flata och anställde sina kvinnliga älskarinnor.
De behövde inte arbeta lika hårt som vi andra.
En annan av tjejerna var ihopa med ekonomichefen, och kunde fritt välja sina arbetspass.
Gissa vem som fick ta hennes pass på nyår och Julafton?
Yes, du gissade rätt, det var jag....
Det knullades till höger och vänster,
intriger,drama, ja som en docusåpa, men utan kameror, allt var live.
Varje år så hölls det en personalfest där alla som jobbade fick komma.
Under det halvåret som jag jobbade så hölls den i Lund i en stor festlokal.
Under festen så var restaurangchefen i centrum som "pokalutdelare"
och det delades ut en massa "fina pokaler".
Några av utmärkelserna var saker som "bästa skiftledare" "bästa medarbetare" mm.*
Syftet var att "stärka moralen", men i princip hade prisen ingen betydelse .
Det kunde lika gärna skickat ett vykort med titlen "bästa medarbetare".
Personligen så saknade jag vissa utmärkelser som "största svinet som jobbar som skiftledare"
eller " jag jobbade trots jag var full och borde skämmas" , men de personerna som förtjänade priset hade nog inte blivit så glada .
På festen var även "ägaren" till våran resturang.
Det var en sur djäve i 40-50 års åldern, som aldrig sa hej eller goddag,
trots att jag sa det till honom, varje gång vi sågs.
Under festen betedde han sig som ett svin.
Han blev otroligt berusad, och försökte hela kvällen komma
innanför trosorna på de unga tjejerna som jobbade där.
Vid en tidpunkt var han så full, att han trillade ned för trappan.
Nästa dag låtsades han som ingenting, och var otrevlig som vanligt.
Efter att ha jobbat nattpass i princip 6 dagar per vecka,
och även både julafton och nyår,så började jag vänja mig vid slitet
och såg fram mot en tryggad framtid.
Ett par veckor innan jag började jobba på "donken" (Mc Donalds)
så hade jag separerat från min sambo och flyttat hem till mamma igen.
Nu så var mina 6 månaders provanställning slut och jag var uppe på 34 timmar i veckan
dvs nästan heltid och jag hade dessutom fått tag på en lägenhet.
Min egen första på många år. Visst det var tight med cash, men då jag kämpat
i 6 månader,nattpass, med allt från att städa toaletter och allt möjligt
så kändes det bra att ha ett "fast jobb".
Jag kom till jobb en onsdag, exakt samma dag som var den sista dagen på min prövotid,m
Dvs efter denna dagen var jag fast anställd på Mc Donalds på 34 timmar och kunde ta extra pass.
Samma sekund som jag klev in genom dörren så sa "särimner" (döpt efter den feta grisen i Vallhall)
att han behövde prata med mig. Jag fick gå ned med honom till matsalen (14 kvm) och där meddelade han mig att jag inte skulle få fortsättning som fast anställd på "donken".
Jag frågade varför och han sa att de ansåg inte att jag passade in där-
Då sa jag till honom: Men jag har varit här i 5 och en halv månade,
varför har ni inte sagt det tidigare ?
Det kunde deb fega skiten inte svara på,
* men han sa: som kompensation så kan du få gå hem med full lön idag
och komma tillbaka i morgon och arbeta dina sista 14 dagar.
Jag valde NEJ, jag tänkte fan inte smita, jag hade fan mer stolthet än så.
Knegade vidare mina 14 dagar och sista dagen kom, mitt pass sluta kl 12.00
Hade förväntat mig ett tack,farväl, kanske en blomma, kanske en fucking ostburghare i en påse.
Jag fick: INGET.
De sa inget, jag gick ned, bytade om, lämnade mina kläder i skåpet,
skrev "arbeit macht frei" på en papperslapp som jag tejpade fast ovanför dörren
till restaurangchefens kontor, och gick hem.
Jag kommer aldrig någonsin att jobba för Mc Donalds igen.
Oavsett vad jag får i lön eller position.
Mc Donalöds är slaveri och utsugare och personligen anser jag att tyskarna
behandlade judarna bättre än vad restaurangerna behandlar sin personal.
Men en viktig sak lärde jag mig. Jag är ALDRIG otrevlig eller sur
mot någon som står i kassan på Donken eller burger king,max eller liknande.
Jag vet vilket helvete de har och kan förstå dem.
Och jag hoppas min historia lär dig det samma.
En annan arbetsgivare som älskade att utnyttja de anställda var MC Donalds.
Jag lämnade in en ansökan på vinst och förlust ,
och blev superglad när jag blev inkallade på intervju.
När jag kommer dit så visar det sig att intervjun är delegerad till någon annan
i sista minuten och han erkänner att han inte ens har läst den.
Tack, det kändes ju kul . . . . .
Dock så får jag jobbet efter intervjun oh blir erbjuden en 20 timmars tjänst.
Min chef och handledare blir den 19 årig snorunge som stolt berättar
att han började sin karriär som 15 åring och nu var han "skiftledare".
Wow vilken prestation !!!
Jag blir upplärd i köket och gör alla skitjobb effektivt och till 100%
Men Då Mc Donalds har (?) som policy att pusha, så fick jag hela tiden höra:
"Det ser bra ut, men nästa gång så gör det ännu bättre så vi kan visa huvudkontoret
att vi är världens bästa Mc Donalds restaurant."
Mina 20 timmar blir till nästan 50 timmar då jag hela tiden får extra pass för att täcka
kollegors sjukdom eller semestrar. jag är lycklig då 40 timmar i veckan dvs fulltid
gjorde att jag kunde leva igen. Visst det var uselt betalt, men man kunde i alla fall överleva.
Efter ca 2 månader så blir jag inkallad till "särimner" som vi kallade personalchefen.
han berättade för mig att jag nu kommit upp i de 200 övertidstimmar jag max fick jobba enligt lagen
och att jag nu måste vänta 4 månader till jag kunde få 200 timmar till.
Dvs jag skulle gå ned på 20 timmar i veckan igen som jag var anställd för.
Jag blev chockad och frågade:
Men kan ni inte anställa mig på 40 timmar i veckan istället? Jag jobbar ju bra och det finns massor att göra.
De svarade nej, de ville inte anställa någon just nu på så många timmar (mao hellre timanställda,
för de hade inte samma rättigheter som fasta anställda).
Dock hade de användning för mig och jag fick hela tiden nya kontrakt från dem.
Jag gick upp till 24 timmars anställning, sedan 28, sedan 30 osv osv.
Resten av arbetstiden fick gå på övertids timmar.
Efter ett par månader så fick jag upp ögonen på fusket och de konstigheter
som försegick där. En fin grej de hade var att de satte som regel att man skulle komma upp 5 minuter innan ens paus var slut för att avlösa nästa som skulle på paus. Detta för att det skulle bli "överlappning" så att ingen station i köket skulle vara obemannad.Så man förlorade direkt 5 minuter av ens paus.
Det kanske inte låter så mycket, men då ens paus var på 20 minuter så, sjönk den till 15. På dessa 15 minuter så skulle man hinna stämpla ut, äta, gå på toa och sedan tillbaka igen.
jag fick som oftats nattpasset dvs 21-07.30 dvs jag jobbade 10,5 timmar och hade rast i 15 minuter.
En annan fin sak de hade var att ett par gånger om dagen så skulle skiftledarna "rätta stämplingarna".
Det vill säga de skulle logga in på stämplingsmaskinen och korrigera de fel som kunde uppstått.
Vad de gjorde var att rätta all instämplingar exakt. Dvs om du började kl 08 på morgonen, men när du kom dit så såg du att det var mycket att göra så du stämplar in 10 minuter tidigare för att hjälpa dina kollegor /arbetskamrater , ibland bad skiftledaren en göra det, så "rättade" skiftledarna i efterhand tiden till kl 08.
Skiftledarna skulle ses som ett föredömma, men de var allt annat än det.
På den restaurangen jag var på hade de en "trosklubb".
Den gick ut på att skiftledarna försökte sätta på de 16-17 åriga tjejer som jobbade som värdinnor för barnkalas eller jobbade extra , vid sidan av skolan. Och när de satt på flickorna, så behöll de tvättmärket från trosorna som "bevis". ( Om de satte på tjejen i bollhavet efter stängning så räknades det dubbelt.
Den som satte på flest tjejer,under kalenderåret vann tävlingen.
Vad priset var vet jag inte, och jag var aldrig intresserad av att fråga heller.
Inaveln på stället var enormt. Restaurangchefen
var flata och anställde sina kvinnliga älskarinnor.
De behövde inte arbeta lika hårt som vi andra.
En annan av tjejerna var ihopa med ekonomichefen, och kunde fritt välja sina arbetspass.
Gissa vem som fick ta hennes pass på nyår och Julafton?
Yes, du gissade rätt, det var jag....
Det knullades till höger och vänster,
intriger,drama, ja som en docusåpa, men utan kameror, allt var live.
Varje år så hölls det en personalfest där alla som jobbade fick komma.
Under det halvåret som jag jobbade så hölls den i Lund i en stor festlokal.
Under festen så var restaurangchefen i centrum som "pokalutdelare"
och det delades ut en massa "fina pokaler".
Några av utmärkelserna var saker som "bästa skiftledare" "bästa medarbetare" mm.*
Syftet var att "stärka moralen", men i princip hade prisen ingen betydelse .
Det kunde lika gärna skickat ett vykort med titlen "bästa medarbetare".
Personligen så saknade jag vissa utmärkelser som "största svinet som jobbar som skiftledare"
eller " jag jobbade trots jag var full och borde skämmas" , men de personerna som förtjänade priset hade nog inte blivit så glada .
På festen var även "ägaren" till våran resturang.
Det var en sur djäve i 40-50 års åldern, som aldrig sa hej eller goddag,
trots att jag sa det till honom, varje gång vi sågs.
Under festen betedde han sig som ett svin.
Han blev otroligt berusad, och försökte hela kvällen komma
innanför trosorna på de unga tjejerna som jobbade där.
Vid en tidpunkt var han så full, att han trillade ned för trappan.
Nästa dag låtsades han som ingenting, och var otrevlig som vanligt.
Efter att ha jobbat nattpass i princip 6 dagar per vecka,
och även både julafton och nyår,så började jag vänja mig vid slitet
och såg fram mot en tryggad framtid.
Ett par veckor innan jag började jobba på "donken" (Mc Donalds)
så hade jag separerat från min sambo och flyttat hem till mamma igen.
Nu så var mina 6 månaders provanställning slut och jag var uppe på 34 timmar i veckan
dvs nästan heltid och jag hade dessutom fått tag på en lägenhet.
Min egen första på många år. Visst det var tight med cash, men då jag kämpat
i 6 månader,nattpass, med allt från att städa toaletter och allt möjligt
så kändes det bra att ha ett "fast jobb".
Jag kom till jobb en onsdag, exakt samma dag som var den sista dagen på min prövotid,m
Dvs efter denna dagen var jag fast anställd på Mc Donalds på 34 timmar och kunde ta extra pass.
Samma sekund som jag klev in genom dörren så sa "särimner" (döpt efter den feta grisen i Vallhall)
att han behövde prata med mig. Jag fick gå ned med honom till matsalen (14 kvm) och där meddelade han mig att jag inte skulle få fortsättning som fast anställd på "donken".
Jag frågade varför och han sa att de ansåg inte att jag passade in där-
Då sa jag till honom: Men jag har varit här i 5 och en halv månade,
varför har ni inte sagt det tidigare ?
Det kunde deb fega skiten inte svara på,
* men han sa: som kompensation så kan du få gå hem med full lön idag
och komma tillbaka i morgon och arbeta dina sista 14 dagar.
Jag valde NEJ, jag tänkte fan inte smita, jag hade fan mer stolthet än så.
Knegade vidare mina 14 dagar och sista dagen kom, mitt pass sluta kl 12.00
Hade förväntat mig ett tack,farväl, kanske en blomma, kanske en fucking ostburghare i en påse.
Jag fick: INGET.
De sa inget, jag gick ned, bytade om, lämnade mina kläder i skåpet,
skrev "arbeit macht frei" på en papperslapp som jag tejpade fast ovanför dörren
till restaurangchefens kontor, och gick hem.
Jag kommer aldrig någonsin att jobba för Mc Donalds igen.
Oavsett vad jag får i lön eller position.
Mc Donalöds är slaveri och utsugare och personligen anser jag att tyskarna
behandlade judarna bättre än vad restaurangerna behandlar sin personal.
Men en viktig sak lärde jag mig. Jag är ALDRIG otrevlig eller sur
mot någon som står i kassan på Donken eller burger king,max eller liknande.
Jag vet vilket helvete de har och kan förstå dem.
Och jag hoppas min historia lär dig det samma.

Året var 1997
Jag var arbetslös och hade efter min separation från min dåvarande sambo
tvingats flytta hem till min mamma.
Av en kompis så hörde jag de sökte folk på en Mc Donalds restaurang
Jag lämnade in en ansökan på vinst och förlust ,
och blev superglad när jag blev inkallade på intervju.
När jag kommer dit så visar det sig att intervjun är delegerad till någon annan
i sista minuten och han erkänner att han inte ens har läst den.
Tack, det kändes ju kul . . . . .
Dock så får jag jobbet efter intervjun och blir erbjuden en 20 timmars tjänst.
Min chef och handledare blir den 19 årig snorunge som stolt berättar
att han började sin karriär som 15 åring och nu var han "skiftledare".
Wow vilken prestation !!!
Jag blir upplärd i köket och gör alla skitjobb effektivt och till 100%
Men Då Mc Donalds har (?) som policy att pusha, så fick jag hela tiden höra:
"Det ser bra ut, men nästa gång så gör det ännu bättre så vi kan visa huvudkontoret
att vi är världens bästa Mc Donalds restaurang."
Mina 20 timmar blir till nästan 50 timmar då jag hela tiden får extra pass för att täcka
kollegors sjukdom eller semestrar. jag är lycklig då 40 timmar i veckan dvs fulltid
gjorde att jag kunde leva igen. Visst det var uselt betalt, men man kunde i alla fall överleva.
Efter ca 2 månader så blir jag inkallad till "särimner" som vi kallade personalchefen.
han berättade för mig att jag nu kommit upp i de 200 övertidstimmar jag max fick jobba enligt lagen
och att jag nu måste vänta 4 månader till jag kunde få 200 timmar till.
Dvs jag skulle gå ned på 20 timmar i veckan igen som jag var anställd för.
Jag blev chockad och frågade:
Men kan ni inte anställa mig på 40 timmar i veckan istället?
Jag jobbar ju bra och det finns massor att göra.
De svarade nej, de ville inte anställa någon just nu på
så många timmar (mao hellre timanställda,
för de hade inte samma rättigheter som fasta anställda).
Dock hade de användning för mig och jag fick hela tiden nya kontrakt från dem.
Jag gick upp till 24 timmars anställning, sedan 28, sedan 30 osv osv.
Resten av arbetstiden fick gå på övertids timmar.
Efter ett par månader så fick jag upp ögonen på fusket
och de konstigheter som försegick där.
En fin grej de hade var att de satte som regel att man skulle
komma upp 5 minuter innan ens paus var slut för att avlösa nästa som skulle på paus.
Detta för att det skulle bli "överlappning" så att ingen station i köket
skulle vara obemannad.Så man förlorade direkt 5 minuter av ens paus.
Det kanske inte låter så mycket, men då ens paus var på 20 minuter så,
sjönk den till 15. På dessa 15 minuter så skulle man hinna stämpla ut,
äta, gå på toa och sedan tillbaka igen.
jag fick som oftats nattpasset dvs 21-07.30
dvs jag jobbade 10,5 timmar och hade rast i 15 minuter.
En annan fin sak de hade var att ett par gånger om dagen
så skulle skiftledarna "rätta stämplingarna".
Det vill säga de skulle logga in på stämplingsmaskinen
och korrigera de fel som kunde uppstått.
Vad de gjorde var att rätta all instämplingar exakt.
Dvs om du började kl 08 på morgonen,
men när du kom dit så såg du att det var mycket att göra
så du stämplar in 10 minuter tidigare för att hjälpa dina kollegor /arbetskamrater ,
ibland bad skiftledaren en göra det,
så "rättade" skiftledarna i efterhand tiden till kl 08.
Skiftledarna skulle ses som ett föredömma, men de var allt annat än det.
På den restaurangen jag var på hade de en "trosklubb".
Den gick ut på att skiftledarna försökte sätta på de 16-17 åriga tjejer som jobbade som värdinnor för barnkalas eller jobbade extra , vid sidan av skolan. Och när de satt på flickorna,
så behöll de tvättmärket från trosorna som "bevis".
( Om de satte på tjejen i bollhavet efter stängning så räknades det dubbelt.)
Den som satte på flest tjejer,under kalenderåret vann tävlingen.
Vad priset var vet jag inte, och jag var aldrig intresserad av att fråga heller.
Inaveln på stället var enormt. Restaurangchefen
var flata och anställde sina kvinnliga älskarinnor.
De behövde inte arbeta lika hårt som vi andra.
En annan av tjejerna var ihopa med ekonomichefen,
och kunde fritt välja sina arbetspass.
Gissa vem som fick ta hennes pass på nyår och Julafton?
Yes, du gissade rätt, det var jag....
Det knullades till höger och vänster,
intriger,drama, ja som en docusåpa, men utan kameror, allt var live.
Varje år så hölls det en personalfest där alla som jobbade fick komma.
Under det halvåret som jag jobbade så hölls den i Lund i en stor festlokal.
Under festen så var restaurangchefen i centrum som "pokalutdelare"
och det delades ut en massa "fina pokaler".
Några av utmärkelserna var saker som "bästa skiftledare" "bästa medarbetare" mm.*
Syftet var att "stärka moralen", men i princip hade prisen ingen betydelse .
Det kunde lika gärna skickat ett vykort med titlen "bästa medarbetare".
Personligen så saknade jag vissa utmärkelser som
"största svinet som jobbar som skiftledare"
eller " jag jobbade trots jag var full och borde skämmas" ,
men de personerna som förtjänade priset hade nog inte blivit så glada .
På festen var även "ägaren" till våran resturang.
Det var en sur djäve i 40-50 års åldern, som aldrig sa hej eller goddag,
trots att jag sa det till honom, varje gång vi sågs.
Under festen betedde han sig som ett svin.
Han blev otroligt berusad, och försökte hela kvällen komma
innanför trosorna på de unga tjejerna som jobbade där.
Vid en tidpunkt var han så full, att han trillade ned för trappan.
Nästa dag låtsades han som ingenting, och var otrevlig som vanligt.
Efter att ha jobbat nattpass i princip 6 dagar per vecka,
och även både julafton och nyår,så började jag vänja mig vid slitet
och såg fram mot en tryggad framtid.
Ett par veckor innan jag började jobba på "donken" (Mc Donalds)
så hade jag separerat från min sambo och flyttat hem till mamma igen.
Nu så var mina 6 månaders provanställning slut och jag var uppe på 34 timmar i veckan
dvs nästan heltid och jag hade dessutom fått tag på en lägenhet.
Min egen första på många år. Visst det var tight med cash, men då jag kämpat
i 6 månader,nattpass, med allt från att städa toaletter och allt möjligt
så kändes det bra att ha ett "fast jobb".
Jag kom till jobb en onsdag, exakt samma dag som var den sista dagen på min prövotid.
Dvs efter denna dagen var jag fast anställd på Mc Donalds på 34 timmar
och kunde ta extra pass.
Samma sekund som jag klev in genom dörren så sa "särimner"
(döpt efter den feta grisen i Vallhall)
att han behövde prata med mig.
Jag fick gå ned med honom till matsalen (14 kvm)
och där meddelade han mig att jag inte
skulle få fortsättning som fast anställd på "donken".
Jag frågade varför och han sa att de ansåg inte att jag passade in där-
Då sa jag till honom: Men jag har varit här i 5 och en halv månade,
varför har ni inte sagt det tidigare ?
Det kunde den fega skiten inte svara på,
men han sa: "som kompensation så kan du få gå hem med full lön idag
och komma tillbaka i morgon och arbeta dina sista 14 dagar.
Jag valde NEJ, jag tänkte fan inte smita, jag hade fan mer stolthet än så.
Knegade vidare mina 14 dagar och sista dagen kom, mitt pass sluta kl 12.00
Hade förväntat mig ett tack,farväl, kanske en blomma,
kanske en fucking ostburghare i en påse.
Jag fick: INGET.
De sa inget, jag gick ned, bytade om, lämnade mina kläder i skåpet,
skrev "arbeit macht frei" på en papperslapp som jag tejpade fast ovanför dörren
till restaurangchefens kontor, och gick hem.
Jag kommer aldrig någonsin att jobba för Mc Donalds igen.
Oavsett vad jag får i lön eller position.
Mc Donalds är slaveri och utsugare och personligen anser jag att tyskarna
behandlade judarna bättre än vad restaurangerna behandlar sin personal.
Men en viktig sak lärde jag mig. Jag är ALDRIG otrevlig eller sur
mot någon som står i kassan på Donken eller burger king,max eller liknande.
Jag vet vilket helvete de har och kan förstå dem.
Och jag hoppas min historia lär dig det samma.
Är du en feg skit ?
Häromdagen blev jag, som några av er som följer mitt liv på min facebook
(http://www.facebook.com/niklas.wibom )
hotad på bussen på väg hem från jobb.
För att göra den långa historian kort, så blev jag hotad av en liten skitunge
på 17 år och hans polare.Den tongivande 17 åringen( arab) indikerade han hade en kniv på sig.
Detta skedde mitt på bussen, linje 4, vid 19 tiden , med bussen fylld av människor.
När jag steg av bussen på Limhamn, följde 17 åringarna efter mig
och stod och väntade på mig utanför en butik som jag gått in i.
Jag ringde polisen som kom efter ca 12-15 minuter och då hade ynglingarna insett
att jag ringt och valde att fly platsen.
Detta är inte första gången i mitt liv som detta sker.
Min första upplevelse med "det mångkulturella sverige" var
när jag som 23 åring var på väg till scandic en lördagkväll
och valde att gå från Gustav Adolfs Torg längst gågatan
upp till triangeln och till Scandic.
På vägen kom ett gäng( ca 10 personer) , beväpnade med bkla järnrör/batong
som ville ha mina pengar.
De lyckades råna mig på 7 kronor, innan jag valde att fly platsen.
Jag gick direkt till polisen , anmälde och åkte med i polisbilen
där vi försökte finna dem, vilket vi inte gjorde.
Nästa dag läser jag i tidningen att de hade rånat ett flertal personer
och skadat dem, så jag hade tur.
Efter ett par månader kontaktade jag av malmöpolisen
som ville jag skulle ta mig till rosengård för att identifiera dem på foto.
Jag gjorde detta och pekade ut ledaren med 100% (han hette achmed)
och ytterligare en i gänget som rånat mig.*
Därefter hörde jag aldrig av polisen mer.
Varför vet jag inte , men troligtvis så är det för att alla i gänget var under 15 år
och då lämnas ärendet över till socialtjänsten istället för rättegång och straff.
Straffet hos sociala myndigheterna blir några samtal och kanske en kontaktperson
till de kriminella , och sedan inget mer.
Nåväl, tillbaka till händelsen på bussen.
När jag kom hem vid 20 tiden, efter att polisen skjutsas mig hem,
Skrev jag om händelsen på min facebookprofil.
Två av mina nära vänner hjälpte mig och mindre än 2 timmar efter händelsen
hade jag fått fram identiten, foto och annan väsentlig information på en av förövarna (Adnan).
Jag kontaktade polisen och gav dem all info + en film på förövarna jag tagit
av dem på bussen innan hotet , med min kamera .
Polisen hade nu en polisanmälan, identiteter,foto,film och även en övervakningsfilm
från bussen ,som de bara behövde begära ut från arriva som kör linje 4 i Malmö.
jag hade även tidigare kontaktat skolan som en av förövarna fick på
och bad om deras hjälp att identifiera / bekräfta att en av killarna gick på skolan
, men de ville inte hjälpa mig och har fram till denna dags datum valt att inte vsra på mina brev till dem.
De gör som många andra i dagens samhälle, de låtsas som det regnar och gör ingenting.
Och igår fick jag så brevet från polisen: Min polisanmälan läggs ned .
Jag har i princip löst fallet på egen hand , men ändå väljer polisen att lägga ner.
Men vad som gör mig mest arg, är det faktum att jag sitter på en buss fylld av vuxna människor och en chaufför
som kör bussen,blir hotad av två 17 åriga araber, och ingen hjälper mig eller gör någonting.
Tvärtom så var det en vuxen stor man , som satt vid sidan om mig som valde att sätta sig längst fram i bussen efter han bevittnat hotet mot mig på bussen. Alla på bussen satt bara tysta och låtsades som ingenting.
Och detta är kärnpunkten i dagens samhälle: Brist på civilkurrage.
Ingen vågar göra någonting, av rädsla, eller brist på intresse.
"Varför skall jag göra något, det är ju inte mitt problem"
Man annamar den klassiska feghetssyndromet:
Om jag blundar så ser jag ingenting och ingenting har skett.
Och det är starten till detta samhällets förfall.
Ingen bryr sig, ingen vågar eller vill visa något civilkurrage
De kriminella gängen tar över mer och mer och till slut så har vi ett samhälle
där alla sitter inomhus av rädsla av att bli utsatta för brott.
Och det är en nedåtgående spiral, som inte slutar förrän
den enskilda individen engagerar sig istället för att gömma sig.
Så nu är det dags att välja.
Skall man vara en feg skit eller en person med en ryggrad stärkt av civilkurrage ?
Jag har gjort mitt val, och det är inte, att vara en feg skit.

Häromdagen blev jag, som några av er som följer mitt liv på min facebook
(http://www.facebook.com/niklas.wibom )
hotad på bussen på väg hem från jobb.
För att göra den långa historian kort, så blev jag hotad av en liten skitunge
på 17 år och hans polare.Den tongivande 17 åringen( arab) indikerade han hade en kniv på sig.
Detta skedde mitt på bussen, linje 4, vid 19 tiden , med bussen fylld av människor.
När jag steg av bussen på Limhamn, följde 17 åringarna efter mig
och stod och väntade på mig utanför en butik som jag gått in i.
Jag ringde polisen som kom efter ca 12-15 minuter och då hade ynglingarna insett
att jag ringt och valde att fly platsen.
Detta är inte första gången i mitt liv som detta sker.
Min första upplevelse med "det mångkulturella sverige" var
när jag som 23 åring var på väg till scandic en lördagkväll
och valde att gå från Gustav Adolfs Torg längst gågatan
upp till triangeln och till Scandic.
På vägen kom ett gäng( ca 10 personer) , beväpnade med bkla järnrör/batong
som ville ha mina pengar.
De lyckades råna mig på 7 kronor, innan jag valde att fly platsen.
Jag gick direkt till polisen , anmälde och åkte med i polisbilen
där vi försökte finna dem, vilket vi inte gjorde.
Nästa dag läser jag i tidningen att de hade rånat ett flertal personer
och skadat dem, så jag hade tur.
Efter ett par månader kontaktade jag av malmöpolisen
som ville jag skulle ta mig till rosengård för att identifiera dem på foto.
Jag gjorde detta och pekade ut ledaren med 100% (han hette achmed)
och ytterligare en i gänget som rånat mig.*
Därefter hörde jag aldrig av polisen mer.
Varför vet jag inte , men troligtvis så är det för att alla i gänget var under 15 år
och då lämnas ärendet över till socialtjänsten istället för rättegång och straff.
Straffet hos sociala myndigheterna blir några samtal och kanske en kontaktperson
till de kriminella , och sedan inget mer.
Nåväl, tillbaka till händelsen på bussen.
När jag kom hem vid 20 tiden, efter att polisen skjutsas mig hem,
Skrev jag om händelsen på min facebookprofil.
Två av mina nära vänner hjälpte mig och mindre än 2 timmar efter händelsen
hade jag fått fram identiten, foto och annan väsentlig information på en av förövarna (Adnan).
Jag kontaktade polisen och gav dem all info + en film på förövarna jag tagit
av dem på bussen innan hotet , med min kamera .
Polisen hade nu en polisanmälan, identiteter,foto,film och även en övervakningsfilm
från bussen ,som de bara behövde begära ut från arriva som kör linje 4 i Malmö.
jag hade även tidigare kontaktat skolan som en av förövarna fick på
och bad om deras hjälp att identifiera / bekräfta att en av killarna gick på skolan
, men de ville inte hjälpa mig och har fram till denna dags datum valt att inte vsra på mina brev till dem.
De gör som många andra i dagens samhälle, de låtsas som det regnar och gör ingenting.
Och igår fick jag så brevet från polisen: Min polisanmälan läggs ned .
Jag har i princip löst fallet på egen hand , men ändå väljer polisen att lägga ner.
Men vad som gör mig mest arg, är det faktum att jag sitter på en buss fylld av vuxna människor och en chaufför
som kör bussen,blir hotad av två 17 åriga araber, och ingen hjälper mig eller gör någonting.
Tvärtom så var det en vuxen stor man , som satt vid sidan om mig som valde att sätta sig längst fram i bussen efter han bevittnat hotet mot mig på bussen. Alla på bussen satt bara tysta och låtsades som ingenting.
Och detta är kärnpunkten i dagens samhälle: Brist på civilkurrage.
Ingen vågar göra någonting, av rädsla, eller brist på intresse.
"Varför skall jag göra något, det är ju inte mitt problem"
Man annamar den klassiska feghetssyndromet:
Om jag blundar så ser jag ingenting och ingenting har skett.
Och det är starten till detta samhällets förfall.
Ingen bryr sig, ingen vågar eller vill visa något civilkurrage
De kriminella gängen tar över mer och mer och till slut så har vi ett samhälle
där alla sitter inomhus av rädsla av att bli utsatta för brott.
Och det är en nedåtgående spiral, som inte slutar förrän
den enskilda individen engagerar sig istället för att gömma sig.
Så nu är det dags att välja.
Skall man vara en feg skit eller en person med en ryggrad stärkt av civilkurrage ?
Jag har gjort mitt val, och det är inte, att vara en feg skit.
Negern som bajsade fel

Vi har en neger på vårt jobb.
Inte för att det är fel med att vara neger,
nej tvärtom, man slipper sola sig brun
och har den där jämna solbrännan
året om, vilket jag tycker är häftigt,
men NEJ det handlar om något annat.
vår neger kommer från somalia, ett land i afrika (logiskt , då han är neger)
och han irriterar skiten ut oss på jobb.
Orsaken är enkel: Hur han bajsar.
Okej, skall gå djupare in på detta.
Exempel:
Jag är en väldigt renlig person och jag skulle ALDRIG
gå ut från en toa jag smutsat ned själv.
Självklart så använder jag toaborsten på kaklet i stolen
och torkar av handfatet efter mig.
Det är inte för jag vill imponera på nästa person som kommer
utan det ligger i min natur.
Men så är det inte för alla.
Vissa är rent ut sagt svin på toa.
En av dem är våran neger på jobb.
häromdagen hade jag varit på toa på jobb.
Som vanligt städade jag upp efter mig och toaletten var faktiskt renare
när jag lämnade den än vad den var när jag kom dit.
När jag öppnar dörren, så möter jag vår neger som går in på toa efter mig.
Jag går in i köket , som ligger ca 5 meter bort och gör mig en macka.
Efter ett par minuter kommer negern ut från toa men stänger inte dörren efter sig utan bara går.
Jag tycker det är vidrigt, så jag beslutar mig för att stänga den, annars doftar det utav helvete .
Precis när jag skall stänga dörren så ser jag det: Bajs.
ja ni läste rätt: Bajs.
Och inte var som helst utan toasitsen !!!
Jag tittar noga och toalettstolen ser ut som om den har bajsats ned.
På sitsen finns det även avtryck efter hans skor.
Negern har alltså suttit på huk , uppe på sitsen och bajsat !!!
Jag vägrar städa upp hans kebab och shawarma relaterade bajs
, så jag sätter en lapp på dörren som lyder:
"Toaletten stängd pga bristande hygien"
och går därefter ut på "golvet" och söker upp negern .
"Du? Jag tycker du skall gå och städa upp toan efter dig"
"Va? varför det? Vem säger det? Va?"
"jag säger det för du har bajsat ner halva toan och ringen."
"va? du ljuger, har jag inte gjort"
"Jo det har du, jag städade toan efter mig och du var nästa som gick in"
"Nej det är du som skräpat ned"
"Men e du dum eller ? Jag vet det är du, kan du inte bara vara så vänlig
och städa efter dig på toan så andra kan använda den?"
"Jävla rasist !"
"Va ?"
" Du är rasist"
"Vad fan har rasism med detta att göra?"
"Du går på mig för jag är den enda invandraren här"
"För det första , så är du inte den enda invandraren här
för det andra så vet jag det var du som gick på toa efter mig.
Kan du inte bara vara vänlig och städa upp?"
"Jag skall ringa facket, detta är rasism"
"Du kan ringa vem fan du vill, men du får städa upp efter dig"
Negern blir nu sur, slänger kaffekoppen i golvet så den splittras
och går ut genom porten och ställer sig för att röka.
Hur slutar nu denna historien då?
Han städade aldrig upp efter sig, och toaletten var stängd resten av dagen .
På kvällen städade städerskan den och den var ren tills nästa dag.
Och nästa dag bajsade han ned den igen.
Efter en vecka fick chefen nog och satte upp en lapp.
Men det hjälpte inte och det slutade med
att ingen använde den toaletten mer än negern
och alla vi andra använde den i källaren.
Vad är då dagens visdomsord om detta ?
Absolut ingenting.
Jag bara hatar folk som inte kan städa upp toan efter sig.